DOMSREFERAT
GDPR är tillämplig vid edition av personalliggare
Hänsyn till arbetstagarnas personuppgifter innebär att elektronisk personalliggare inte utan GDPR-överväganden kan bli föremål för edition. Det uttalade EU-domstolen i ett avgörande som rörde en svensk entreprenadtvist.
I samband med byggnation av ett kontorshus uppstod tvist mellan ett byggbolag och dess underentreprenör.
Underentreprenören yrkade i domstol på betalning för det arbete som gjorts. Det svarande byggbolaget invände att underentreprenören inte hade lagt ner all den tid som betalningsyrkandet avsåg. Bolaget yrkade därför att domstolen skulle förelägga underentreprenören att inkomma med den aktuella elektroniska personalliggaren. Som grund för detta yrkande om edition anfördes att personalliggaren kunde ha betydelse som bevis. Underentreprenören bestred editionsyrkandet och invände att det vore i strid med GDPR att lämna ut uppgifterna i personalliggaren.
Editionsfrågan gick upp till Högsta domstolen som i sin tur frågade EU-domstolen om de svenska editionsreglerna är förenliga med GDPR. I sin begäran om förhandsavgörande konstaterade Högsta domstolen att det enligt svensk praxis bara görs en avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgifterna. Huruvida informationen är av privat natur eller om andra personer har intresse av innehållet beaktas i princip inte.
EU-domstolen konstaterade inledningsvis att GDPR är tillämplig även i domstolars rättsskipande verksamhet. Vid edition av en personalliggare är det dock inte bara arbetstagarnas personuppgifter som är skyddsvärda. Mot bakgrund av den grundläggande rättigheten till en rättvis rättegång som skyddas av bland annat artikel 47 i EU-stadgan ska en part principiellt ha möjlighet att få tillgång till de handlingar som behövs för att kunna styrka sin talan. Följaktligen ställs den editionsyrkande partens intresse av att utfå personalliggaren mot arbetstagarnas intresse av skydd för sina personuppgifter.
I denna balansgång blir frågan om edition är ”nödvändigt och proportionerligt”. EU-domstolen betonade i denna del att principen om uppgiftsminimering blir central. Vid beaktande av denna princip ska domstolen överväga om ändamålet kan uppnås med mindre personuppgiftsingripande bevismedel.
