Gjorde arbetsgivaren en tillräckligt noggrann omplaceringsutredning?

Bakgrund: Per F var anställd hos bolaget under åren 1966?1968 och från 1970. Har arbetade först som sågverksarbetare. Från 1989 arbetade han på kontoret som planerare. Den 1 oktober 2000 blev han uppsagd på grund av arbetsbrist.
Sif: Bolaget ska betala 125 000 kronor i allmänt skadestånd och ekonomiskt skadestånd för utebliven lön och semesterlön till Per.
Uppsägningen var inte sakligt grundad. Bolaget gjorde inte en tillräckligt noggrann omplaceringsutredning. Det fanns ett ledigt arbete som sågare som Per hade tillräckliga kvalifikationer för. Han hade bara behövt en upplärningstid på några veckor. Per erbjöds inte det arbetet.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. Uppsägningen var sakligt grundad. Bolaget gjorde en tillräckligt noggrann omplaceringsutredning. Det fanns inte något ledigt arbete hos bolaget vid den aktuella tidpunkten. Bolaget kunde därför inte erbjuda Per annat arbete. I vart fall saknade Per tillräckliga kvalifikationer för arbetet som sågare. Han hade behövt en upplärningstid på mellan 12 och 18 månader. Det var därför inte skäligt att kräva av bolaget att det skulle omplacera honom till det arbetet.
Domskäl: Enligt anställningsskyddslagen finns det inte saklig grund för uppsägning om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. I detta ligger också att arbetsgivaren ska göra en noggrann omplaceringsutredning.
Vid förhandlingarna mellan parterna berördes bara möjligheten till omplacering på tjänstemannaområdet. Arbeten i produktionen togs inte upp alls. Parterna är överens om att det inte fanns något ledigt kontorsarbete att erbjuda Per.
Arbetsdomstolen anser att bolaget var skyldigt att även överväga om det fanns något ledigt arbete på sågen i övrigt att erbjuda. Enligt arbetsgivarparterna fanns det inte något sådant ledigt arbete under tiden från det att frågan om uppsägning blev aktuell, den 25 april 2001, till uppsägningen ägde rum, den 1 oktober 2001.
Utredningen visar att bolaget den 2 juli 2001 träffade ett avtal om tillsvidareanställning som sågare med Roger N, som då hade en visstidsanställning hos bolaget. Det fanns alltså ett ledigt arbete hos bolaget när frågan om uppsägning av Per var aktuell.
Enligt arbetsgivarparterna visade Per själv inte något intresse av arbetet som sågare. Domstolen anser att även om bolaget kan ha fått den uppfattningen, gäller som huvudregel att ett ledigt arbete måste erbjudas arbetstagaren så att denne själv får ta ställning till omplaceringen. Ett undantag gäller bara om det kan visas att arbetstagaren inte skulle ha accepterat ett visst arbete, om han erbjudits det.
Parterna är överens om att Per inte fick något omplaceringserbjudande. Det är inte heller visat att han skulle ha tackat nej till arbetet som sågare om han erbjudits det.
Omplaceringsskyldigheten gäller dock bara arbete som arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för. Uppgifterna om hur lång inlärningstid som Per skulle behöva går starkt isär. Arbetsdomstolen anser därför att arbetsgivarparterna inte visat att upplärningstiden skulle bli oskäligt lång i Pers fall. Bolaget har därför inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Uppsägningen har på grund av detta inte varit sakligt grundad.
Domslut: Wedde & Co AB ska betala 60 000 kronor i allmänt skadestånd och 21 957 kronor per månad i ekonomiskt skadestånd till Per. Domen var enhällig.