Gjorde en arbetsgivare sig skyldig till etnisk diskriminering vid rekrytering av en telefonförsäljare?
Bakgrund: Bolaget gör marknadsundersökningar genom telefonintervjuer och avsåg att anställa ytterligare personal. Zana D tog kontakt per telefon med bolaget och anmälde sitt intresse för att arbeta som telefonintervjuare. Hon deltog vid ett introduktionsmöte där hon bland annat fick underteckna en tystnadsförbindelse och ett ramavtal. Hon informerades vidare om att bolagets anställningsförfarande bestod av tre provtillfällen med information och provintervjuer. Zana deltog i ett första provtillfälle och ringde sedan bolaget. Vid telefonsamtalet tog bolagets företrädare upp att hon hade en lätt brytning. Zana blev arg. Därefter hade bolaget och Zana inte kontakt med varandra.
DO yrkar 120 000 kronor i allmänt skadestånd till Zana. Bolaget har gjort sig skyldigt till avsiktlig diskriminering. Någon grund för jämkning av skadeståndet finns inte.
Arbetsgivarparterna bestrider. Zana har i första hand inte missgynnats. Det är Zana som valt att inte fullfölja ansökningsförfarandet. Det var inte fråga om någon diskriminering.
I andra hand har den etniska faktorn inte haft någon betydelse för bolagets agerande.
Om arbetsdomstolen skulle finna att Zana missgynnats och att det har funnits ett samband mellan detta och den etniska faktorn, gör bolaget gällande att det inte har behandlat Zana mindre förmånligt än vad bolaget skulle ha behandlat en annan sökande i liknande situation. Eftersom det rörde sig om ett tidsbegränsat fritidsarbete, ska ett eventuellt skadestånd jämkas väsentligt.
Domskäl: Arbetsdomstolen finner att det var bolaget som avbröt rekryteringen av Zana. Det är antagligt att Zanas brytning låg till grund för bolagets handlande. Diskrimineringsfrågan ska därför bedömas utifrån att bolagets agerande till viss del haft sin bakgrund i ett krav på tydlig och korrekt svenska. Ett sådant krav är uppenbarligen sådant att det framstår som neutralt, men i praktiken missgynnar det personer med viss etnisk tillhörighet. En tillämpning av detta krav är bara godtagbart om syftet med bolagets krav kan motiveras av sakliga skäl och åtgärden var lämplig och nödvändig för att uppnå syftet.
Det är i och för sig sakligt motiverat att ett bolag som sysslar med marknadsundersökningar kräver att deras telefonintervjuare har goda kunskaper i svenska språket och kan uttrycka sig på ett klart och tydligt sätt. Det är antagligt att Zanas brytning var ett skäl till att bolaget inte fullföljde rekryteringen. Arbetsgivarparterna har dock i detta mål inte bestritt DOs påstående om att Zana i rimlig utsträckning uppfyllde kravet på tydlig och korrekt svenska.
Arbetsdomstolen utgår från att bolaget har tillämpat ett krav på språkkunskaper som har varit högre ställt än som varit nödvändigt med tanke på de uppgifter som Zana skulle ha haft som anställd hos bolaget. Bolaget har tillämpat ett kriterium som framstår som neutralt, men som i praktiken särskilt missgynnat Zana. Bolaget har alltså gjort sig skyldigt till indirekt etnisk diskriminering. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 40 000 kronor.
Domslut: GfK Sverige AB ska betala 40 000 kronor i allmänt skadestånd till Zana. Domen var enhällig.
