Hade arbetstagaren rätt till provision för försäljningsavtal som slöts under anställningstiden men där varorna levererades efter att anställningen upphört?

Bakgrund: Susanne arbetade som försäljare hos bolaget med provisionslön. Susanne sade så småningom upp sig och tvist uppstod om hennes rätt till provisionslön.
I tingsrätten yrkade Susanne att bolaget skulle förpliktas betala vissa lönebelopp till henne inklusive provision. Hon yrkade också skadestånd för en otillåten kvittning mot hennes lön, som hon ansåg att bolaget hade gjort.
Bolaget bestred. Susanne erbjöds anställning mot provisionslön på de villkor som framgick av ett skriftligt anställningsavtal, som hon anmodades att skriva på. Avtalet innebar att efterprovision skulle betalas under tre månader efter det att anställningen upphört.
Susanne ville dock ha rätt till tidsobegränsad efterprovision och skrev inte på avtalet. Bolaget motsatte sig hennes förslag och gjorde klart för henne att rätten till provision skulle upphöra samtidigt som anställningen upphörde, om hon inte godtog det skriftliga avtalet. Genom att börja anställningen accepterade hon bolagets inställning.
Tingsrätten fann att något avtal om efterprovision inte träffats och ogillade Susannes yrkande om sådan provision. Däremot fann tingsrätten att bolaget brutit mot kvittningslagen.
Susanne yrkar att arbetsdomstolen ändrar tingsrättens dom och bifaller hennes talan. Det är inte fråga om efterprovision i kommissionslagens mening. Det är provision på försäljning av varor, som hon sålt under anställningen, men som levererats först efter anställningstidens slut.
Parterna behandlade visserligen inte närmare vilken provision som skulle betalas vid anställningens upphörande. Men genom att parterna kommit överens om att provisionslön skulle betalas, har hon rätt till den omstridda provisionen.
Bolaget bestrider. När Susanne inte ville skriva under avtalsförslaget förklarade bolaget att rätten till provision skulle upphöra när anställningen upphörde. I och med att Susanne började arbeta blev hon bunden av detta villkor. Det är Susanne som skall bevisa att avtal slutits om andra villkor. Det har hon inte gjort.
Domskäl: Det är rimligt att en anställd som får försäljningsprovision, om inte annat framgår av avtal, sedvänja eller bruk, normalt får anses ha rätt till provision på avtalen som slutits under anställningen, även om leverans och betalning skett först efter anställningens slut.
Parterna kom inte överens om villkor för begränsad efterprovision. Även om arbetsgivaren sade att Susanne därmed inte alls skulle få någon provision efter det att hon slutat anställningen, visar inte utredningen att Susanne uppfattade det så. Inte heller hade bolaget fog för att tro att Susanne genom att fortsätta att arbeta hos bolaget skulle ha accepterat ett sådant oförmånligt villkor.
Det är inte visat att Susanne avstått från rätt till provision efter anställningens slut. I överenskommelsen mellan parterna, att Susanne skulle avlönas med provisionslön, får anses ligga att hon skulle ha rätt till den i målet omstridda provisionslönen. Det är inte visat att hon avtalat bort den rätten. I målet har inte påståtts att hon skulle sakna rätt till denna provision av någon annan anledning.
Domslut: AD ändrar tingsrättens dom i överklagade delar på så sätt att bolaget förpliktas att betala ytterligare 39.200 kronor till Susanne Domen var enhällig.