Hade begreppet hemvist samma innebörd i arbetstvistlagen som i rättegångsbalken?

Bakgrund: Mats P väckte talan mot bolaget vid Malmö tingsrätt i juli 1998. Beträffande domstolens behörighet hänvisade han till kapitel 2 paragraf 2 stycke 3 i arbetstvistlagen. Denna bestämmelse anger att när det gäller sådana arbetstvister som skall tas upp av tingsrätt som första instans, får arbetstagaren väcka talan mot arbetsgivaren vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist.
Bolaget svarade att tingsrätten inte var behörig att ta upp målet. Bolaget pekade på att Mats var folkbokförd i Norrköping den 1 november 1997. Tingsrätten ansåg sig behörig att ta upp målet eftersom Mats bodde och var folkbokförd i Malmö när talan väcktes.
Bolaget yrkar att AD skall förklara att Malmö tingsrätt inte är behörig att ta upp målet.
Mats bestrider.
Skäl: Den aktuella bestämmelsen i arbetstvistlagen kompletterar de bestämmelser om behörig domstol som finns i rättegångsbalken. Enligt rättegångsbalken anses man ha hemvist där man var folkbokförd den 1 november året före. Det finns inget i förarbetena till arbetstvistlagen som tyder på att lagstiftaren hade tänkt sig ett annat hemvistbegrepp i arbetstvistlagen. Begreppet hemvist i arbetstvistlagen skall därför anses ha samma innebörd som i rättegångsbalken. Eftersom Mats var folkbokförd i Norrköping den 1 november 1997 skall han anses ha hemvist där även om han nu bor i Malmö. Därför är Malmö tingsrätt inte behörig att ta upp målet.
Slut: AD förklarar att Malmö tingsrätt inte är behörig att ta upp målet. Beslutet var enhälligt.