Hade en arbetsgivare rätt att häva ett anställningsavtal med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet? Var det rätt att avskeda eller säga upp den anställde när det kom fram att han tidigare avskedats från en anställning?

Bakgrund: Claes-Ola H var tidigare anställd som chef vid ett företag i Berlin. Han avskedades i maj 1994 på grund av att han gjort sig skyldig
till ekonomiska oegentligheter mot den arbetsgivaren. I december 1994 började han arbeta hos en annan arbetsgivare och i början av 1995 fick Claes-Ola en provanställning. I maj fick han en tillsvidareanställning. Samma månad stämde hans tidigare arbetsgivare honom och yrkade ekonomisk ersättning. I september dömdes han att betala vissa belopp till sin förre arbetsgivare. I december 1995 skilde bolaget med omedelbar verkan Claes-Ola från hans anställning. Senare dömdes han för grov förskingring till villkorlig dom och dagsböter.
Förbundet: Bolaget avskedade Claes-Ola. Förbundet yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd för detta. Det fanns inte ens saklig grund för uppsägning.
Bolaget bestrider. Bolaget hade rätt att omedelbart avsluta anställningsförhållandet. Claes-Ola förteg omständigheter om sin bakgrund som han måste ha insett var av betydelse för bolagets vilja att anställa honom. Av avgörande betydelse för Claes-Olas möjligheter att fungera i anställningen var att han genom ett gott namn och rykte hade marknadens förtroende. Genom förtigandet förledde han bolaget att anställa honom (paragraf 30 i avtalslagen). I annat fall skulle det strida mot tro och heder att låta anställningen bestå (paragraf 33 i avtalslagen). Även enligt anställningsskyddslagen hade bolaget rätt att avskeda honom.
Domskäl: Claes-Ola fick inte någon uttrycklig fråga om varför han lämnade anställningen i Berlin. Man kan inte utgå från att det finns någon undantagslös eller ens särskilt långtgående skyldighet för arbetstagaren att självmant lämna sådana upplysningar om sig själv och sitt förflutna som kan inverka negativt på möjligheterna att få anställning. Vid bedömningen får man beakta vilken betydelse omständigheten kan antas ha för just den aktuella anställningen och vad den arbetssökande haft anledning att anta om detta.
När Claes-Ola anställdes förhandlade han fortfarande med sin förra arbetsgivare och hoppades att kunna göra upp med denna. I den nya anställningen skulle han inte sköta bolagets ekonomiska angelägenheter.
Arbetsdomstolen kommer fram till Claes-Ola inte var skyldig att självmant upplysa bolaget om att han avskedats från sin tidigare anställning och om anledningen till detta. Han arbetade under ett år åt bolaget utan att det riktades någon anmärkning mot hans sätt att utföra arbetet.
Domstolen finner att bolaget vare sig med tillämpning av allmänna avtalsrättsliga regler eller anställningsskyddslagens regler hade rätt att med omedelbar verkan skilja Claes-Ola från hans anställning. Bolaget hade inte heller saklig grund för att säga upp honom. Eftersom Claes-Ola var medvållande till händelseförloppet som föranledde avskedandet skall skadeståndet sättas till ett lägre belopp än normalt.
Domslut: Bolaget skall betala ekonomiskt skadestånd och 35 000 kronor i allmänt skadestånd till Claes-Ola. En ledamot var skiljaktig.