Hade en arbetsgivare som fått uppgift om att en provanställd kvinna utsatts för sexuella trakasserier fullgjort sina skyldigheter enligt jämställdhetslagen? Gjorde sig arbetsgivaren skyldig till lagbrott genom att avsluta provanställningen?

Bakgrund: Jeanette R påbörjade en provanställning hos bolaget den 29 januari 2001. Den 27 mars 2001 fick bolagets ledning uppgift om att Jeanette skulle ha utsatts för sexuella trakasserier av sin närmaste chef. Provanställningen avslutades den 29 juli 2001 utan att gå över till en fast anställning.
Sif yrkar att Jeanette får 200 000 kronor i allmänt skadestånd samt ekonomiskt skadestånd. Jeanette utsattes för sexuella trakasserier av sin närmaste chef, säkerhetschefen Christian D. När bolaget fick höra talas om detta försummade bolaget att utreda omständigheterna kring trakasserierna och vidta åtgärder för att förhindra ytterligare trakasserier. Vidare avslutade bolaget Jeanettes provanställning därför att hon anmält till ledningen vad hon blivit utsatt för. Detta är inte tillåtet. Bolaget är skyldigt att betala skadestånd till Jeanette enligt paragraf 22 och 22 a i jämställdhetslagen och enligt grunderna för paragraf 6 i anställningsskyddslagen.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. De kan inte vitsorda att det förekom sexuella övergrepp eller trakasserier av sådant slag som Sif påstår. Under alla förhållanden lät bolaget inte bli att snabbt utreda omständigheterna och vidta åtgärder. Avslutandet av Jeanettes provanställning hade inte att göra med att hon uppgett att hon blivit utsatt för sexuella trakasserier.
Domskäl: En arbetsgivare som får kännedom att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare ska enligt paragraf 22 a i jämställdhetslagen utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier.
Sif har hävdat att Christian gjorde sig skyldig till allvarliga sexuella trakasserier mot Jeanette under en gemensam tjänsteresa till Sundsvall den 7 februari 2001. Jeanette och Christian har hörts i målet. Ord står mot ord om vad som inträffade. Jeanette har berättat om händelsen på ett trovärdigt sätt medan Christian har uttalat sig knapphändigt och undvikande. Arbetsdomstolen tror på Jeanettes uppgifter och att hon vid detta tillfälle utsattes för allvarliga sexuella trakasserier.
Den 27 mars fick bolagsledningen på omvägar höra talas om de sexuella trakasserierna. Ledningen tog då kontakt med Jeanette och höll därefter ett enskilt samtal med Christian. Bolagsledningen varken utredde eller försökte utreda vad som faktiskt hade hänt. Samtalet med Christian hölls på ett ganska allmänt plan och ledningen gjorde inte heller något försök att få Jeanette att precisera sina antydningar om att det inträffat en allvarlig händelse. Ledningen insåg allvaret i situationen och betvivlade inte Jeanettes uppgifter. Därför är det svårt att förstå att ledningen därefter inte följde upp saken.
Enligt Jeanette bättrade sig inte Christian utan fortsatte att tafsa på henne. Arbetsdomstolen tror på Jeanettes uppgifter även i denna del. Ytterligare sexuella trakasserier inträffade under en vistelse i Malmö den 17 och 18 april. Jeanette berättade för bolagsledningen att Christian inte bättrat sig och att hon inte skulle klara av en tredje allvarlig händelse. Ledningen var alltså medveten om att Jeanette befann sig i en besvärlig situation. Trots detta vidtog ledningen inte några åtgärder. Först omkring den 9 maj var det tal om att hålla ett möte och reda ut förhållandena. Något möte hölls dock inte eftersom Jeanette blev sjukskriven.
Arbetsdomstolen anser att bolaget när det fick höra talas om de sexuella trakasserierna dels borde ha utrett vad som hänt, dels följt upp saken därefter, inte minst för att ge stöd åt Jeanette. Bolaget har inte fullgjort sina skyldigheter enligt paragraf 22 a i jämställdhetslagen. Jeanette har därför rätt till allmänt skadestånd. Någon rätt till ekonomiskt skadestånd finns inte enligt lagen.
När det gäller frågan om avslutandet av provanställningen kan bolagets skäl för detta inte prövas enligt anställningsskyddslagen. I övrigt kan bara förbudet i paragraf 22 i jämställdhetslagen mot trakasserier på grund av att arbetstagaren avvisat arbetsgivarens sexuella närmanden vara av intresse. Beslutet att avsluta provanställningen fattades av bolagets ledning. Det fattades inte på grund av att Jeanette avvisat Christians sexuella närmanden. Någon rätt till skadestånd finns alltså inte i denna del.
Domslut: Casino Cosmopol AB ska betala 80 000 kronor i allmänt skadestånd till Jeanette. Domen var enhällig.