Hade en deltidsanställd brandman med misstänkt hjärtfel tjänstgöringshinder?

Bakgrund: Östen E var deltidsbrandförman i kommunen. Den 21 mars 2001 gjorde han ett EKG-test som brandmän måste göra. Det fick dock avbrytas på grund av misstanke om hjärtfel. Efter en senare läkarundersökning kom en hjärtspecialist fram till att han inte hade något hjärtfel. I september 2002 genomförde han ett arbets-EKG utan anmärkning. Han sa upp sig från sin anställning med sista anställningsdag den 25 september 2002. Den 21 mars 2001? 25 september 2002 fullgjorde Östen inte beredskaps- eller räddningstjänst och fick inte heller den ersättning som skulle betalas enligt kollektivavtalet.
Kommunen yrkar att Arbetsdomstolen fastställer att Östen inte har rätt till de ersättningar som enligt gällande kollektivavtal betalas till en deltidsbrandförman som är i tjänst april 2001? 5 september 2002 eftersom han hade tjänstgöringshinder.
Östen anmälde tjänstgöringshinder efter det att han fått avbryta testet. I vart fall uppträdde han på ett sådant sätt att kommunen uppfattat att det fanns tjänstgöringshinder. Han har inte anmält att tjänstgöringshindret upphört. Om domstolen skulle finna att det inte var något tjänstgöringshinder, har Östen ändå inte rätt till ersättning eftersom han inte fullgjort beredskaps- eller räddningstjänst under den aktuella perioden. Kommunen har inte beslutat om avstängning av Östen.
Brandmännens Riksförbund: Östen har inte anmält tjänstgöringshinder. Det är kommunen som har avstängt honom. Avstängningen har skett utan att kommunen har förhandlat med förbundet. Förbundet yrkar skadestånd för detta. Östen yrkar skadestånd motsvarande de ersättningar som han skulle ha haft rätt till om han hade tjänstgjort under hela utredningstiden.
Domskäl: Kommunen har tagit emot en anmälan om tjänstgöringshinder på grund av hälsoskäl. Kommunen har bedömt att Östen inte kunde ingå i beredskapsstyrka så länge hindret fanns. Kommunen har betalat ut sjuklön. Kommunen kan därigenom inte anses ha fattat ett sådant beslut som man först skulle ha förhandlat med förbundet om. Förbundets yrkande om allmänt skadestånd för brott mot förhandlingsskyldigheten ska därför ogillas.
Även om Östen inte själv ansett att det fanns tjänstgöringshinder, måste han ha förstått att det var kommunens uppfattning att så var fallet. Han var därför skyldig att anmäla att han skulle kunna återgå i tjänst. Även om han betraktat sig om avstängd skulle han ha meddelat kommunen att han kunde återgå i tjänst. Det har han inte gjort.
Det har alltså funnits tjänstgöringshinder för Östen från och med april 2001 till dess han slutade sin anställning på grund av egen uppsägning. Han har därför inte rätt till de ersättningar han enligt kollektivavtalet skulle ha haft om han hade varit i tjänst.
Domslut: AD fastställer att Östen på grund av tjänstgöringshinder under tiden april 2001 ? 25 september 2002 inte har rätt till de ersättningar som han skulle ha haft enligt gällande kollektivavtal om han hade varit i tjänst.
AD ogillar Brandmännens Riksförbunds talan i dess helhet. Domen var enhällig.