Har några uppsagda arbetstagare rätt till ekonomiskt skadestånd på grund av turordningsbrott?

Bakgrund: Flygbolaget Scanair upphörde den 31 december 1993. Den 1 januari 1994 började det nystartade danska företaget Premiair en verksamhet inom i huvudsak samma område som Scanair. Premiair anställde ett stort antal arbetstagare som tidigare varit anställda hos Scanair.
Under sommaren 1993, när Scanair skulle avvecklas, träffade Scanairs lokala HTF-klubb och Scanair ett lokalt kollektivavtal som innebar att ett antal kabinanställda inte skulle ha företrädesrätt till återanställning. I kollektivavtalet angavs även att parterna gemensamt skulle fastställa en turordningslista som bland annat skulle ange i vilken ordning arbetstagarna skulle sägas upp. En turordningslista upprättades senare. Premiair följde listan när bolaget erbjöd tidigare Scanairanställda anställning.
I december 1993 förordnade arbetsdomstolen interimistiskt (tills vidare) att de kabinanställda vid Scanair, som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader de senaste två åren, hade företrädesrätt till återanställning. I en dom 1995 fastställde domstolen att den del av de kollektivavtal som träffades under sommaren 1993 som innehöll att kabinanställd personal vid Scanair saknade företrädesrätt till återanställning var ogiltiga. Domstolen fastställde även det tidigare interimistiska beslutet. I en mellandom 1996 fastställde arbetsdomstolen att de kabinanställda som tidigare sagts upp av Scanair hade företrädesrätt till återanställning hos Premiair enligt anställningsskyddslagen. I en mellandom 1998 prövade domstolen vissa frågor om allmänt och ekonomiskt skadestånd.
Efter ett drygt års arbetslöshet fick Marie-Louise D och Gunnar B tillsvidareanställningar på Sunways. De var anställda i drygt två och ett halvt år och anställningarna upphörde på grund av att Sunways gick i konkurs.
Anders N fick en tillsvidareanställning i Transwede när Scanair upphörde. Därifrån var han tjänstledig och hade en tillsvidareanställning hos Sunways.
Carina M började efter en tids arbetslöshet en tre och ett halvt år lång högskoleutbildning till socionom.
Förbundet: Anders, Marie-Louise och Gunnar har rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair för tiden efter det att deras anställningar hos Sunways upphört. Carina skall också ha ekonomiskt skadestånd under den tid hon studerat vid högskola. Anders, Marie-Louise och Gunnar accepterade anställningarna hos Sunways endast för att begränsa sin ekonomiska skada. Carina skulle inte ha börjat sina studier om hon fått arbete hos Premiair under 1994.
Premiair bestrider. Beträffande Anders är dessutom orsakssambandet mellan hans nuvarande situation och Premiairs skadegörande handling 1994 så uttunnat att skadeståndsskyldighet saknas. Carina har inte stått till arbetsmarknadens förfogande när hon studerat och därför har hon inte rätt till skadestånd.
Domskäl: Även om Marie-Louises och Gunnars avsikt när de började vid Sunways var att arbeta endast under kortare tid kom deras anställningar att pågå under drygt två och ett halvt år. Anställningarna hos Sunways kom därför inte att innebära endast en tillfällig lösning för att begränsa den ekonomiska skadan. Det kan inte anses vara Premiair som försatt dem i deras nuvarande ekonomiska situation.
Vid den tidpunkt när Anders anställning hos Sunways upphörde hade fyra år gått efter Premiairs skadegörande handling och han hade under den tiden haft två tillsvidareanställningar. Under sådana förhållanden får sambandet mellan Premiairs skadegörande handling och det inkomstbortfall som efter den 1 januari 1998 kvarstår anses vara så uttunnat att Premiair inte till någon del har skyldighet att betala ekonomiskt skadestånd till honom.
Carina började längre studier enligt en planerad studiegång som syftar mot ett bestämt utbildningsmål. För att hon skall anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande krävs att hon varit beredd att avbryta sina studier om hon erbjudits godtagbart arbete, även en kortvarig anställning. Detta är inte visat i målet.
Domslut: AD avslår förbundets talan. Domen var enhällig.