Hur skulle det allmänna skadeståndet för brott mot kollektivavtalsregler om högsta tillåtna uttag av övertid bestämmas?
Bakgrund: Vid en genomgång av övertids- och mertidsjournalerna på Brandförsvarsförbundet kom Kommunalarbetareförbundet fram till att övertidsuttaget under 1999 överskred det antal timmar som kollektivavtalet, AB 98, medger. Det fanns inte någon överenskommelse om avvikelse från de aktuella bestämmelserna. Övertidsuttaget var 2 235 timmar för 20 arbetstagare utöver vad som var tillåtet.
Kommunal yrkar 831 631 kronor i allmänt skadestånd av Brandförsvarsförbundet. När man bestämmer det allmänna skadeståndet ska arbetstidslagens regler om övertidsavgift särskilt beaktas. Dessa innebär att en arbetsgivare som överträtt lagens bestämmelser ska betala en särskild avgift. Denna avgift bestäms av allmän domstol och betalas in till länsstyrelsen. Den utgör en procent av basbeloppet för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare. Avgiften kan sättas ned eller efterges om det finns särskilda omständigheter.
Arbetsgivarparterna medger att Brandförsvarsförbundet gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott. Yrkandet om allmänt skadestånd bestrids. Frågan om allmänt skadestånd för brott mot övertidsreglering i kollektivavtal ska bedömas enligt sedvanliga principer vid tillämpningen av medbestämmandelagen utan att man särskilt beaktar arbetstidslagens regler om övertidsavgift.
Brandförsvarsförbundet gör gällande att det finns skäl att jämka skadeståndet, i första hand till noll. Brandförsvarsförbundet har i god tro haft uppfattningen att det för dess verksamhet har gällt en lokal överenskommelse som innebar att visst arbete som utförs på fritiden inte ska räknas som övertidsarbete. Det har varit fråga om annat arbete än sedvanligt beordrat övertidsarbete och arbetstagarna har själva velat arbeta extra på arbetsplatsen. Förändringar i Brandförsvarsförbundets administration har bidragit till åsidosättandet av övertidsreglerna. Det har varit brist på ambulanspersonal. Branden i Tyresta nationalpark innebar därtill en mycket speciell situation. Det måste ha varit uppenbart för de lokala företrädarna på arbetstagarsidan att förutsättningarna för nödfallsövertid var uppfyllda.
Domskäl: Starka skäl talar för att det ska råda balans mellan sanktionerna vid överträdelse av lagreglerna respektive överträdelse av avtalsregler om övertid. Övertidsavgiften infördes i syfte att åstadkomma en sådan balans. När avgiftens storlek nu har preciserats i arbetstidslagen är det följdriktigt att ett allmänt skadestånd för brott mot övertidsregler i ett kollektivavtal bestäms i nivå med arbetstidslagen. Om det allmänna skadeståndet för avtalsbrott i allmänhet skulle bestämmas till en lägre nivå, skulle den åsyftade balansen mellan sanktionssystemen inte uppnås.
Det allmänna skadeståndet för åsidosättande av kollektivavtalsregler om högsta tillåtna uttag av övertid bör alltså som regel bestämmas med reglerna om övertidsavgift som en allmän utgångspunkt.
Den lokala överenskommelse som Brandförsvarsförbundet missuppfattat handlar om ersättningsnivån för vissa arbetsuppgifter som utförs på arbetstagarnas fritid. Det finns inget i överenskommelsens ordalydelse som ger intryck av att arbetsuppgifterna inte skulle betraktas som övertidsarbete. Det saknas stöd för att tolka överenskommelsen som en avvikelse från vad som annars gäller i fråga om högsta tillåtna uttag av allmän övertid. Brandförsvarsförbundet har självt i administrativt hänseende behandlat den aktuella arbetstiden som övertidsarbete genom att registrera den som sådan i särskilda förteckningar.
De administrativa rutinerna tycks ha möjliggjort en mer eller mindre kontinuerlig kontroll av övertidsuttaget. Arbetsuppgifternas karaktär och att arbetstagarna själva velat arbeta extra bör inte tillmätas någon betydelse för skadeståndsfrågan. Förändringarna i Brandförsvarsförbundets organisation innebär inte något skäl för jämkning. Inte heller bristen på ambulanspersonal. När det gäller branden i Tyresta nationalpark bör man ta viss hänsyn till den situationen när skadeståndet bestäms.
Domslut: Brandförsvarsförbundet ska betala 800 000 kronor i allmänt skadestånd till Svenska Kommunalarbetareförbundet. Domen var enhällig.
