Innebär en kollektivavtalsbestämmelse att arbetstagarens sommarsemester skall vara sammanhängande och inte får delas upp?
Bakgrund: Gunhild E och Yvonne P var anställda vid ett postkontor. Sommaren 1997 ville de ha fyra veckors sammanhängande semester. Detta beviljades inte, utan deras semestrar splittrades upp. I det postcentrala tilläggsavtalet finns en bestämmelser som lyder: "Om inte annat har avtalats, skall semesterledigheten förläggas så, att arbetstagaren får en ledighetsperiod av minst fyra veckor under juni-augusti. Även utan stöd av avtal får sådan semesterperiod förläggas till annan tid, när särskilda skäl föranleder det."
Seko: Posten skall betala 25.000 kronor var i allmänt skadestånd till Gunhild och Yvonne samt 40.000 kronor till förbundet. Uppdelningen av semestern strider mot avtalet. Enligt förbundets mening går det inte att mot arbetstagarens vilja splittra upp semestern.
Utgångspunkten är semesterlagen som innebär att semestern inte utan överenskommelse kan delas upp i flera perioder. Det är arbetsgivaren som måste bevisa att man träffat överenskommelse med något annat innehåll. Avtalets ordalydelse ger ingen rätt för arbetsgivaren att mot arbetstagarens vilja dela upp semesterledigheten. Förbundets uppfattning stöds också av avtalsutvecklingen, parternas syfte samt av allmänna ändamålsskäl.
Arbetsgivarparterna bestrider. Posten förlade Gunhilds och Yvonnes semestrar i god överensstämmelse med gällande kollektivavtal. Anledningen till att de inte fick den semesterförläggning de önskade var att servicenivån under tidigare somrar inte hade varit acceptabel. Av de anställda på kontoret var det bara Gunhild och Yvonne som inte kunde acceptera arbetsgivarens inställning. De fick dock en sammanhängande semesterperiod om tre veckor och även den fjärde semesterveckan inföll under sommarmånaderna.
Domskäl: Vid de förhandlingar som fördes inför överenskommelsen diskuterade parterna inte den nu aktuella frågeställningen. Enligt arbetsdomstolen kan man utgå från att parterna hade olika uppfattningar i den frågan, utan att vara medvetna om det.
Vid sin prövning finner domstolen att regelns ordalydelse inte begränsar de sätt på vilka arbetsgivaren kan avvika från huvudregeln. En förutsättning för att arbetsgivaren skall kunna besluta om en uppdelning av fyraveckorsperioden är dock att uppdelningen krävs av hänsyn till verksamheten. Det betyder att om en uppdelning beslutas i ett konkret fall, måste den kunna motiveras med hänvisning till verksamhetens krav.
Arbetsdomstolen finner att förläggningen av Gunhilds och Yvonnes semestrar sommaren 1997 inte strider mot kollektivavtalet. Förbundets talan skall därför lämnas utan bifall.
Domslut: AD avslår förbundets talan. Två ledamöter var skiljaktiga.
