Innebar en omplacering av en arbetstagare att arbetsgivaren skilde arbetstagaren från anställningen?

Bakgrund: Föreningen bildades 1982-83 och bedriver verksamhet utifrån antroposofisk grund. Verksamheten omfattar vård av vuxna med utvecklingsstörning eller psykiska problem. Föreningen är medlem i Huvudmannaförbundet som har kollektivavtal med Medarbetareförbundet. Samorganisationens medlem Eivor A är anställd hos föreningen sedan 1984 och sysselsätts i arbete som omfattas av kollektivavtalet.
Eivor har arbetat på föreningens kansli sedan maj 1994. Där arbetar även föreståndaren Jan L. Eivor har sedan slutet av 1999 varit sjukskriven i omgångar på grund av stress och utbrändhet. Den 15 augusti 2001 beslutade föreningen mot Eivors vilja att ändra hennes befattningsbeskrivning och omplacera henne från arbetet på kansliet till arbete inom vården på ett gruppboende.
Samorganisationen anser att omplaceringen var detsamma som ett avskedande eller en uppsägning. Den stred i vart fall mot Eivors anställningsavtal. I första hand ska avskedandet eller uppsägningen ogiltigförklaras och Eivor ska få 80 000 kronor i allmänt skadestånd. I andra hand yrkar organisationen att arbetsdomstolen förklarar att omplaceringen strider mot Eivors anställningsavtal.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. Ändringen av Eivors befattningsbeskrivning var absolut nödvändig för verksamhetens bästa.
Domskäl: Arbetsdomstolen väljer att beteckna den aktuella åtgärden som en omplacering. En omplacering kan vara en arbetsledningsåtgärd som innebär att arbetstagaren får nya arbetsuppgifter inom ramen för sin anställning. I ett sådant fall ligger de nya arbetsuppgifterna inom ramen för arbetstagarens arbetsskyldighet. En omplacering kan dock innebära sådana förändringar av anställningen att arbetstagaren i själva verket skiljs från den även om han samtidigt får en ny anställning. Sådana åtgärder kan arbetsgivaren vidta ensidigt bara genom uppsägning enligt anställningsskyddslagen.
Eivors anställningsavtal anger inte vilka arbetsuppgifter hon ska ha hos föreningen. Hon har också haft flera olika arbetsuppgifter sedan hon anställdes av föreningen. Detta talar för att hennes anställning inte är knuten till vissa arbetsuppgifter. Kollektivavtalet ger också stöd för denna uppfattning. Vid tolkning av kollektivavtal gäller allmänt sett att en arbetstagare är skyldig att utföra allt arbete som faller inom arbetsgivarens verksamhet under förutsättning att arbetstagaren har kvalifikationer för arbetet.
Utredningen visar att det var dålig stämning och konflikter på kansliet. Samarbetsproblemen mellan Eivor och Jan var av sådant slag att det var absolut nödvändigt för verksamhetens bästa att omplacera en av dem. Föreningen valde Eivor därför att man ville behålla Jan som föreståndare. Han övervägde att sluta på grund av samarbetsproblemen och det skulle bli svårt att rekrytera en ny föreståndare. Arbetsdomstolen anser därför att föreningen har bevisat att det var absolut nödvändigt för verksamhetens bästa att omplacera Eivor.
När det sedan gäller Eivors kvalifikationer för arbetet inom vården anser domstolen att Eivor typiskt sett har den kompetens och erfarenhet som krävs. Hon har i vart fall varit skyldig att arbetspröva.
Arbetsdomstolen anser sammanfattningsvis att föreningen inte skilt Eivor från hennes anställning. Samorganisationens yrkanden ska därför avslås.
Domslut: AD avslår Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisations yrkanden. Domen var enhällig.