Innebar ett avtal om tjänstledighet att tjänstledigheten skulle gälla tills vidare eller tills arbetstagaren gick i pension?

Bakgrund: Lars H har sedan 1989 en anställning som professor i obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet. Anställningen är förenad med en anställning som överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Lars kombinationsanställning är en så kallad fullmaktsanställning.
Den 21 januari 2000 träffade Lars och universitetet ett avtal om tjänstledighet för Lars från och med den 1 februari 2000. Lars begärde därefter vid upprepade tillfällen att få avbryta sin tjänstledighet och återgå i tjänst men universitetet vägrade.
Förbundet yrkar att arbetsdomstolen ska fastställa att Lars haft rätt att återinträda i anställningen. Lars ska också få ekonomiskt skadestånd för utebliven lön och 100 000 kronor i ideellt skadestånd.
Enligt avtalet ska Lars vara tjänstledig tills vidare. Parterna har inte kommit överens om någon uppsägningstid. Avtalet kan därför sägas upp med skälig uppsägningstid. Lars sade upp sin tjänstledighet den 12 september 2000. Han har därför haft rätt att återinträda i anställningen från och med den 12 december 2000 eller från den senare tidpunkt som arbetsdomstolen finner skälig. Lars har också haft rätt till lön från denna tidpunkt. Universitetets vägran att låta Lars återinträda i anställningen är detsamma som en avstängning. Avstängningen är ett brott mot fullmaktslagen. Lars har därför rätt till ideellt skadestånd.
Staten bestrider yrkandena. Avtalet innebär att Lars ska vara tjänstledig tills han uppnår pensionsåldern. En tidsbestämd tjänstledighet kan inte avbrytas av ena parten. Lars har därför inte haft rätt att återgå i tjänst. Om arbetsdomstolen skulle anse att avtalet gäller tills vidare, bör skälig uppsägningstid bestämmas till sex månader eller den kortare tid som domstolen finner skälig. Eftersom universitetet har tolkningsföreträde i denna tvist bör uppsägningstiden i första hand räknas från dagen för dom i målet. I andra hand bör den räknas från den 17 september 2001 då den centrala tvisteförhandlingen avslutades. I sista hand ska den räknas från det att universitetet tog emot Lars ansökan om att få avbryta sin tjänstledighet och återgå i tjänst. Det är inte fråga om en avstängning i strid med fullmaktslagen eftersom universitetet har tolkningsföreträde i tvisten. Om arbetsdomstolen skulle finna att Lars har rätt till skadestånd, ska det jämkas till noll.
Domskäl: Tvisten gäller om parterna träffat ett tidsbestämt avtal om tjänstledighet fram till Lars uppnått pensionsåldern eller om avtalet gäller tills vidare.
Överenskommelsen om tjänstledighet träffades vid ett möte den 21 januari 2000. Tjänstledigheten beslutades på en blankett, kallad ledighetsansökan, som är daterad samma dag. Den är underskriven av Lars och av universitetets personalchef. I kolumnen där tidpunkten för tjänstledighetens slut skall anges står det "T.V.", det vill säga tills vidare. Blanketten fylldes i av en företrädare för universitetet. Trots detta har universitetet hävdat att tjänstledigheten skulle vara tidsbestämd och gälla fram till Lars pension. Enligt universitetet användes uttrycket tills vidare därför att det var oklart när Lars skulle gå i pension.
Utredningen visar att arbetsgivarens utgångspunkt inför mötet den 21 januari 2000 var att åstadkomma en definitiv överenskommelse om Lars anställning. Lars hade sagt att han ville sluta sin anställning därför att det fanns en konflikt på arbetsplatsen. Det visade sig dock att han skulle få en sämre pension om han slutade omedelbart. I stället kom man överens om att han skulle vara tjänstledig fram till pensionen. Arbetsdomstolen anser att Lars måste ha varit medveten om arbetsgivarens intentioner. Det har inte kommit fram att man över huvud taget diskuterade en kortare tids tjänstledighet. Domstolen anser att avtalet inte gällt tills vidare och att Lars inte kunnat säga upp det ensidigt. Förbundets talan ska därför avslås.
Domslut: AD avslår Saco-S genom Sveriges Läkarförbunds talan. Domen var enhällig.