Kajavtalets övertidsregler inte tvingande

Svenska Hamnarbetarförbundet hade stämt Sveriges Hamnar och bolaget Gothenburg Ro/Ro Terminal AB för kollektivavtalsbrott. Bakgrunden är ett alltför stort övertidsuttag begånget av bolaget. Hamnarbetarförbundet har därför yrkat att Arbetsdomstolen ska döma bolaget att betala 75 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet. Arbetsgivarparterna har bestridit detta och inte vitsordat något belopp som skäligt. Att övertidsuttaget ägt rum är inget parterna är oense om, inte heller omfattningen råder det någon oenighet om. I stället handlar tvisten om huruvida en arbetsgivare ska behöva tillämpa två konkurrerande kollektivavtal.

Mellan parterna råder sedan 2019 det så kallade Kajavtalet. Sveriges Hamnar är även bundet av Hamn- och stuveriavtalet sedan 1974 med Transportarbetareförbundet. Detta senare avtal betraktas som ett så kallat förstahandsavtal, i kraft av att det är äldre.

De två avtalen är i ordalydelserna lika. Båda avtalen innehåller en bilaga med arbetstidsregler. AD har i flera tidigare domar tagit ställning i tvister där en arbetsgivare varit bunden av två kollektivavtal för samma arbete i en och samma verksamhet. Ett exempel är AD 1974 nr 14. I den domen uttalas bland annat att det innebär ”betydande olägenheter av främst praktisk natur att tillämpa två konkurrerande kollektivavtal vid sidan av varandra för samma verksamhet, om ej avtalen i allt väsentligt har samma innehåll eller eljest är på förhand omsorgsfullt samordnade till varandra”.

AD har i sin praxis valt att ge företräde åt det först tillkomna avtalet, åtminstone i de delar som rör anställningsvillkor. Dock utesluter inte praxis undantag om det finns ”omständigheter av särskild beskaffenhet”.

Förbundet: Äldre praxis bygger på domar där avtalsbestämmelserna inte har varit likalydande eller haft samma innebörd. Domar från 2000-talet visar dessutom att om bestämmelser är likalydande så ska båda kollektivavtalens bestämmelser tillämpas. Även om de båda kollektivavtalen kan anses konkurrera med varandra, innebär det inte att alla bestämmelser i avtalen är konkurrerande.

Arbetsgivarsidan: Gothenburg Ro/Ro Terminal är inte skadeståndsskyldigt eftersom förstahandsavtalet, Hamn- och stuveriavtalet, befriar bolaget från att tillämpa anställningsvillkor i andrahandsavtalet, Kajavtalet.

Hamnarbetarförbundet kände till detta när parterna tecknade avtal.

Arbetsdomstolen: Kajavtalet och Hamn- och stuveriavtalet är konkurrerande ”på så sätt att kollektivavtalen har samma tillämpningsområde”. Men frågan är om de är samordnade på ett sådant sätt att de inte kan anses som konkurrerande.

Avtalen är likalydande i allt utom vilka som står som undertecknande parter. Men avtalen kan inte betraktas som ”på förhand omsorgsfullt samordnade” eftersom parterna inte uttryckligen varit överens om att Kajavtalet ska vara tillämpligt samtidigt med Hamn- och stuveriavtalet.

Regleringen av övertid får i båda avtalen bara beordras vid ”särskilt behov” eller om ”situationen inte har gått att lösa på annat rimligt sätt”. Avtalsparterna kan komma att ha olika uppfattningar i den typen av bedömningsfrågor. Kollektivavtalsbestämmelserna om övertid är inte samordnade på sådant sätt att de inte kan anses konkurrerande.

Det först träffade kollektivavtalets reglering ska därför ha företräde framför regleringen i det senare träffade kollektivavtalet. Gothenburg Ro/Ro Terminal har inte varit skyldigt att tillämpa Kajavtalets övertidsregler.

Hamnarbetarförbundet har i målet även fört fram att principen att ge företräde åt det äldsta avtalet skulle kunna strida mot internationella regler om föreningsrätt och rätt till kollektiva förhandlingar. I domskälen går AD även in på den frågan och underkänner förbundets argumentering.

Domslut: Hamnarbetarförbundets talan avslås och därför ska förbundet ersätta svarandesidan för rättegångskostnader med 217 462 kronor, varav 210 000 kronor avser ombudsarvode.