Könsdiskriminering Gjorde en polismyndighet sig skyldig till könsdiskriminering när de inte anställde en kvinnlig polis på en befälsbefattning?

Bakgrund: En polismyndighet utannonserade tre lediga anställningar som polisinspektör med funktion som yttre befäl. En kvinna, som var anställd som polisinspektör vid polismyndigheten, sökte. Hon hade en tidsbegränsad anställning som yttre befäl.
Tjänsterna besattes med tre män i april 2004. Hon övergick då till annat arbete. I maj samma år anmälde kvinnan polismyndigheten till Jämställdhetsombudsmannen för könsdiskriminering.
I juli sänktes hennes lön till den hon hade haft innan hon började den tidsbegränsade anställningen som befäl. Vid löneutbetalningen gjordes avdrag med det som betalats ut för mycket till henne.
Polisförbundet yrkar 200 000 kronor i allmänt skadestånd för könsdiskriminering, 60 000 kronor för kollektivavtalsbrott, 30 000 kronor för brott mot repressalieförbudet i jämställdhetslagen och 10 000 kronor för otillåten kvittning av lönen.
Förbundet yrkar också 100 000 kronor i allmänt skadestånd för egen del för kollektivavtalsbrott.
Kvinnan blev missgynnad när en av männen, som befann sig i en likartad situation som hon, fick arbetet. Hon är överlägsen eller i vart fall jämbördig med honom.
Arbetsgivaren utsatte henne för repressalier när hon fick lönesänkning och retroaktivt löneavdrag. Det innebar också brott mot kollektivavtalet.
Staten bestrider. Kvinnan hade inte tillräckliga kvalifikationer och hon var i alla händelser inte lika kvalificerad som mannen.
Det var inte fråga om repressalier när hennes lön sänktes, utan bara att hon återgick till den lön hon haft innan hon fick den tidsbegränsade anställningen. Det var inte heller fråga om något kollektivavtalsbrott.
Domskäl: Kvinnan hade arbetat som polis i 30 år och mannen i 11 år. Beträffande de personliga egenskaperna hade mannen ett klart försteg framför henne. Hon och han var alltså inte i en likartad situation. Det var därför inte fråga om någon könsdiskriminering.
Arbetsdomstolen finner att, när beslutet fattades att hon skulle återgå till sin ordinarie lön, var det beslutsfattarens uppfattning att det var den lön hon hade rätt till.
Det retroaktiva löneavdraget gjordes dock självsvåldigt av lönehandläggaren. Lönehandläggaren hade inte heller rätt att göra avdraget. Arbetsdomstolen finner därför att åtgärderna inte innebar repressalier i jämställdhetslagens mening. Däremot var kvittningen otillåten och arbetsgivaren ska betala skadestånd för detta.
Lönesänkningen och avdraget strider inte mot kollektivavtalet.
Domslut: Staten ska betala 10 000 kronor i allmänt skadestånd till kvinnan för otillåten kvittning. Förbundets talan i övrigt avslås. Domen var enhällig.