Rätt säga upp missbrukare från farligt industrijobb

En smältare med missbruksproblem riskerade att skada både sig själv och andra. Därför fick arbetsgivaren säga upp honom.

En man arbetade som smältare sedan 1985 på ett företag som tillverkar metallprodukter för pappersindustrin. På företaget finns en drogpolicy som ger rätt till slumpmässiga drogtester. Policyn innehåller också regler för vad som gäller om någon är påverkad av alkohol eller droger på arbetsplatsen. Alla anställda har bekräftat skriftligt att de tagit del av policyn.

Smältaren hade haft missbruksproblem, och när han två gånger våren 2008 inte lämnade urinprov, blev han först varnad och sedan varslad om uppsägning.

En vecka senare, den 21 april, kom han till jobbet med 0,27 promille alkohol i blodet. Den 29 april blev han uppsagd.

Industrifacket Metall: Smältaren har inte vägrat delta i provtagningarna, han kunde helt enkelt inte lämna urin. Han har aldrig druckit alkohol på jobbet och halten på 0,27 promille är bara något över vad som är tillåtet i trafiken. Arbetsgivaren har inte gjort någon omplaceringsutredning. Uppsägningen ska ogiltigförklaras.

Arbetsgivarparterna: Smältaren har varit grovt misskötsam genom att vägra lämna urinprov och vara onykter på arbetsplatsen.

Tillsammans med arbetets farlighet gör detta att det inte funnits någon omplaceringsskyldighet.

Arbetsdomstolen: Att smältaren i realiteten vägrade att lämna urinprov är det svårt hitta någon ursäkt för. Det riskfyllda arbetet gör att ouppmärksamhet kan leda till allvarliga personskador. Det fanns heller inga möjligheter att omplacera honom. Tillsammans med att han tidigare haft missbruksproblem och att han kom onykter till jobbet en dag gör detta uppsägningen sakligt grundad.

Ledamoten Håkan Petterson tycker inte det, han menar dels att smältaren inte låtit bli att lämna urinprov avsiktligt, dels att händelsen i april 2008 ska ses som en engångshändelse.

Domslut: Industrifacket Metalls yrkande avslås, förbundet får betala motpartens rättegångskostnader, 157?863 kronor.

Läs fulltextdomen 

Ann Norrby

Fråga experterna