Skulle en advokat, som var delägare och styrelseledamot i en advokatbyrå, anses som företagsledare eller anställd?

Bakgrund: Per var först anställd som biträdande jurist på advokatbyrån. När han blev advokat blev han delägare i advokatbyrån som är ett aktiebolag. Han kom då att ingå i bolagets styrelse tillsammans med de sju övriga delägarna. När han blev delägare fick han inte längre nå-
gon fast lön.
Efter motsättningar sades Per upp. Per yrkade i tingsrätten lön samt allmänt och ekonomiskt skadestånd. Advokatbyrån bestred och gjorde gällande att anställningsskyddslagen inte var tillämplig på Per eftersom han haft företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Advokatbyrån yrkade att tingsrätten i en mellandom skulle fastställa detta. Per bestred. Tingsrätten tog fasta på att Per, sedan han blivit advokat, inte fick fast lön, att byrån inte kunde leda och fördela hans arbete och att han inte hade någon lydnadsplikt. Tingsrätten fann att Per fick anses ha haft en företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Tingsrätten biföll alltså advokatbyråns yrkande.
Per yrkar att arbetsdomstolen skall ogilla advokatbyråns talan i mellandomsdelen. Företagsledarfunktionen utövades i praktiken av endast två delägare.
Advokatbyrån bestrider. Företagsledarfunktionen utövades endast av styrelsen.
Domskäl: Enligt paragraf 1 i anställningsskyddslagen skall lagen inte gälla för bland annat arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Undantagsbestämmelsen avser tjänstemän som direkt företräder arbetsgivaren och därigenom har en utpräglad arbetsgivarfunktion. Bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. I mindre företag bör ingen person utom företagsledaren omfattas av undantaget.
Advokatbyrån hade omkring 40 anställda, varav cirka 20 jurister. Advokatbyrån utgör ett sådant mindre företag där man inte skall undanta mer än en arbetstagare. Advokatbyrån har inte gjort gällande att Per hade större befogenheter än de övriga sju styrelseledamöterna. Om Per skulle anses vara företagsledare måste detsamma gälla även de övriga och advokatbyrån skulle då haft åtta företagsledare i anställningsskyddslagens mening. Detta stämmer inte överens med lagens förarbeten och domstolens praxis.
Att Per i princip hade en självständig ställning såvitt gällde egna arbetsuppgifter och att han åtminstone formellt sett inte stod under någon annans förmansskap leder inte till att han skall anses vara företagsledare. Per hade inte ensam ledningsfunktionen. Pers inflytande över företagsledningen var i praktiken starkt begränsad. Per hade inte sådan företagsledande eller därmed jämförlig ställning som avses i paragraf 1 i anställningsskyddslagen.
Domslut: Med ändring av tingsrättens domslut fastställer AD att Per inte hade företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Domen var enhällig.