Träffades ett lokalt kollektivavtal? Vad innebar det att kollektivavtalslöst tillstånd rådde under viss tid?

Bakgrund: För SL Tunnelbanan AB (SL) och flera av dotterbolagen gäller kollektivavtalet GS-avtalet med bestämmelser om ordinarie arbetstid och ett annat kollektivavtal, AB(A)-SL, med bestämmelser om övertidsersättning.
I februari 1995 avtalade parterna om att veckoarbetstiden vid en av bolagets arbetsplatser, efter lokal överenskommelse, kunde överstiga den som föreskrevs i GS-avtalet. Både detta avtal och GS-avtalet löpte ut i mars samma år. Den 7 december 1995 avtalade man om fortsatt giltighet av de båda sistnämnda kollektivavtalen. Parterna är överens om att de i målet aktuella arbetstagarna arbetade under den tid tvisten gäller efter arbetsschema med arbetstid som översteg den i GS-avtalet reglerade ordinarie arbetstiden.
Seko gör gällande att bolaget brutit mot kollektivavtalen och yrkar att bolaget skall betala 50 000 kronor i allmänt skadestånd till Seko samt både ekonomiskt skadestånd och 10 000 kronor i allmänt skadestånd var till 13 arbetstagare.
Bolaget bestrider. En lokal överenskommelse träffades redan hösten 1994. Överenskommelsen fick kollektivavtalsstöd genom kollektivavtalet i februari. Det behövdes inte någon skriftlig överenskommelse, utan räckte med samtycke på arbetsplatsen om avvikelse från GS-avtalets bestämmelser. Man var där överens om att arbeta enligt arbetsschemat som ordinarie arbetstid. Bolaget bröt därför inte mot GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid. Det var i varje fall inte brott mot kollektivavtalet under april till den 7 december, eftersom det då rådde kollektivavtalslöst tillstånd.
Seko bestrider att det över huvud taget träffades någon lokal överenskommelse. Förbundet hävdar i vart fall att det krävdes att den lokala överenskommelsen ingicks i kollektivavtals form, det vill säga skriftligt. Under hösten 1994 diskuterade man bara frågan om en avvikelse från GS-avtalets ordinarie arbetstid. Avsikten var att man skulle förhandla om övertidsersättningen innan man slöt avtal. Någon överenskommelse om avvikelse från den ordinarie arbetstiden eller om övertidsersättning kom dock inte att ingås för tiden efter årsskiftet 1994/95. Den 7 december kom man överens om att GS-avtalet och AB(A)-SL skulle gälla även retroaktivt från och med den 1 april 1995.
Bolaget bestrider att överenskommelsen den 7 december gällde retroaktivt.
Domskäl: Det ställs stränga krav på klarhet och på bevisningen i frågan om en överenskommelse om avvikelse från ett kollektivavtal om ordinarie arbetstid. Arbetsdomstolen finner sammanfattningsvis att det mot förbundets bestridande inte är bevisat att det finns någon bindande överenskommelse om ordinarie arbetstid enligt arbetsschemat.
Genom att använda ett arbetsschema med en ordinarie arbetstid som översteg den som föreskrevs i GS-avtalet, trots att det inte fanns någon bindande lokal överenskommelse, och genom att inte betala övertidsersättning, bröt bolaget mot kollektivavtalen.
Om ett kollektivavtal upphör att gälla och det är fråga om ett tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd, anses kollektivavtalet ha så kallad efterverkan.
Parterna var överens om att kollektivavtalen skulle fortsätta att gälla och beslutade också om övertidsersättning med höjda belopp från och med den 1 april. Arbetsdomstolen anser därför att överenskommelsen den 7 december måste uppfattas så att de båda kollektivavtalen skulle gälla retroaktivt från april.
Bolaget bröt alltså mot bestämmelserna i GS-avtalet om ordinarie arbetstid och skall därför betala allmänt skadestånd till förbundet och de berörda arbetstagarna. Bolaget bröt också mot överenskommelsen att betala övertidsersättning retroaktivt.
Domslut: AD förpliktar bolaget att betala 25 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet och 5 000 kronor till var och en av arbetstagarna i målet samt ekonomiskt skadestånd till arbetstagarna. Två ledamöter var skiljaktiga.