Uppfyllde en arbetsgivare kraven på arbetsanpassning och rehabilitering av en anställd som drabbats av en arbetsskada?

Bakgrund: Bolaget bedriver verksamhet vid Aitikgruvan. Tommy Z var anställd som mekaniker vid anrikningsverket där sedan 1974. 1988 fick han en arbetsskada. 1991 blev han omplacerad till en särskild avdelning för personer med arbetshandikapp och nedsatt arbetsförmåga. Därefter försökte bolaget utreda Tommys arbetsförmåga.
Tommy fullföljde inte utredningen. Hösten 1991 opererades han för sin arbetsskada. I början av 1992 placerades han åter på den särskilda avdelningen. Efter en omorganisation upphörde Tommys arbetsuppgifter där. I december 1992 omplacerades han till truckförare. Efter några dagars utbildning blev han sjukskriven.
Våren 1993 påbörjade Tommy en småföretagarutbildning som bolaget betalade. Tommy avbröt utbildningen hösten 1993. Därefter var han tjänstledig med arbetslöshetsersättning till januari 1995. Då anvisades Tommy att återuppta truckförarutbildningen. Han avbröt utbildningen efter kort tid och blev sjukskriven. Efter detta var han sjukskriven en tid och därefter tjänstledig. När han kom tillbaka till arbetsplatsen i november 1995 anvisades han truckförarutbildningen. När han vägrade detta blev han avstängd och fick ingen lön. I december 1995 blev han uppsagd. Därefter fick han lön igen.
Skälet för uppsägningen var att Tommy bara kunde utföra ett begränsat antal arbetsuppgifter inom bolaget.
Metall yrkar att uppsägningen ogiltigförklaras, att Tommy får lön för tiden mellan avstängningen och uppsägningen samt att han får skadestånd för dels den felaktiga uppsägningen, dels kollektivavtalsbrott.
Tommy stod till bolagets förfogande. Därför hade bolaget inte rätt att stänga av honom utan lön. Uppsägning på grund av sjukdom är i princip inte tillåtet. Bolaget uppfyllde inte kraven på arbetsanpassning och rehabilitering.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. Bolaget vidtog många rehabiliteringsåtgärder. Dessa fick avbrytas därför att Tommy inte medverkade till dem.
Domskäl: När det gäller rehabiliteringsåtgärderna före Tommys operation hösten 1991 bortser arbetsdomstolen från att Tommy inte medverkade helhjärtat till dessa. Förklaringen kan vara att hans hälsotillstånd var oklart då.
När Tommy efter omorganisationen i slutet av 1992 omplacerades till truckförare gjordes inte någon närmare utrednnig om detta arbete var lämpligt för honom. Anledningen till att Tommy avbröt truckförarutbildningen var nog att han inte ville köra truck. Det verkar som om bolaget accepterade denna inställning då.
Syftet med småföretagarutbildningen och den långa tjänstledigheten med arbetslöshetsersättning var att ge Tommy möjlighet till sysselsättning utanför bolaget. Detta misslyckades dock. Småföretagarutbildningen avbröts därför att Tommy ofta var frånvarande på grund av sjukdom.
När Tommy kom tillbaka till arbetsplatsen i januari 1995 utreddes inte hans hälsoläge. Tommys motvilja mot truckförarutbildningen kan ha haft andra orsaker än medicinska. Men det kan inte uteslutas att Tommy tyckte att utbildningen var meningslös därför att han förstod att han av hälsoskäl aldrig skulle kunna köra truck. Därför gjorde han sig inte skyldig till arbetsvägran i januari och november 1995.
Bolaget bröt mot kollektivavtalet genom att inte betala lön från den 2 november 1995. Det saknas tillräckligt stöd för uppfattningen att Tommy inte skulle ha medverkat aktivt till bolagets rehabiliteringsåtgärder.
När det gäller frågan om det fanns något arbete hos bolaget som Tommy kunde anvisas anser arbetsdosmtolen att det inte fanns det. En omständighet som visar detta är att Tommy, när han kom tillbaka i januari 1995, inte ens kunde delta i en anpassad utbildning till truckförare.
Domslut: Förbundets talan avslås när det gäller uppsägningen. Tommy skall ha yrkad lön och 10 000 kronor i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. En ledamot var skiljaktig.