Var anställningsskyddslagen tillämplig på en tvist om uppsägning av en arbetstagare som var anställd hos ett danskt bolag men som utförde sitt arbete i Sverige och var bosatt här vid uppsägningstillfället?

Bakgrund: Sundbusserne A/S hör hemma i Helsingör i Danmark och bedriver färjeverksamhet mellan Helsingör och Helsingborg. Den danske medborgaren Kurt anställdes den 1 maj 1998 som platschef vid färjeterminalen i Helsingborg. Enligt anställningsavtalet skulle dansk lag tillämpas på avtalet. Bolaget sade upp honom den 30 november 1998. Anställningen skulle upphöra den 30 juni 1999.
Kurt väckte talan mot bolaget vid tingsrätten och yrkade skadestånd av bolaget för brott mot anställningsskyddslagen. Bolaget bestred yrkandet. Kurt ansåg att svensk lag skulle tillämpas på hans anställning hos bolaget medan bolaget ansåg att dansk lag var tillämplig. På parternas begäran prövade tingsrätten denna fråga genom så kallad mellandom. I domen fann tingsrätten att svensk lag skulle tillämpas på anställningsförhållandet därför att arbetet utfördes i Sverige och att Kurt var bosatt i Sverige vid uppsägningstillfället.
Sundbusserne A/S yrkar i arbetsdomstolen att domstolen ändrar tingsrättens dom och fastställer att dansk lag ska tillämpas på Kurts anställning hos bolaget.
Anställningsförhållandet hade starkast anknytning till Danmark. Avtalet ingicks i Danmark mellan två danska parter. Kurt var bosatt i Danmark när anställningen började och han var folkbokförd i Danmark till den 15 maj 1999. Vidare var lönen bestämd i danska kronor och utifrån danska förhållanden. Kurt betalade också inkomstskatt i Danmark. Vidare var han arbetsskadeförsäkrad i Danmark och hade ferietillägg och pensionsförmåner enligt dansk lag. Kurt hade också dagliga kontakter med Danmark i sitt arbete.
Kurt bestrider ändring. Anställningsförhållandet hade starkast anknytning till Sverige. Han hade sin arbetsplats i Sverige och utförde i princip allt arbete där. Han hade inte kontakt med Danmark dagligen. Vidare var han bosatt i Sverige från augusti 1998.
Domskäl: Kurt har i tingsrätten yrkat skadestånd av bolaget för brott mot anställningsskyddslagen. För prövningen av anställningsskyddstvisten är det inte nödvändigt att fastställa vilket lands lag som ska tillämpas på hans anställning hos bolaget. Det räcker att fastställa vilken lag som ska tillämpas på anställningsskyddstvisten. Arbetsdomstolen begränsar därför sin prövning till denna fråga.
Eftersom anställningsavtalet ingåtts före den 1 juli 1998 gäller inte lagen (1998:167) om tillämplig lag på avtalsförpliktelser. Frågan om lagval får i stället prövas enligt internationella privaträttsliga regler.
Enligt dessa regler får parterna själva välja vilket lands lag som ska tillämpas på deras avtal. Om de inte har gjort något val, gäller lagen i det land som avtalet har starkast anknytning till. När det gäller anställningsavtal anses anknytningen vara stark till det land där arbetet utförs.
Även om ett annat lands lag enligt dessa regler är tillämplig på avtalet, måste svensk domstol alltid beakta internationellt tvingande skyddsregler i den svenska lagstiftningen.
Enligt arbetsdomstolens mening har anställningsavtalet starkast anknytning till Danmark. Detta har dock inte någon avgörande betydelse. Kurt utförde i princip allt arbete i Sverige och han var också bosatt här vid uppsägningstillfället. De aktuella bestämmelserna i anställningsskyddslagen är enligt domstolens mening sådana internationellt tvingande skyddsregler som ska tillämpas oavsett vilket lands lag som i övrigt är tillämplig på avtalet.
Domslut: AD ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att arbetsdomstolen fastställer att anställningsskyddslagen ska tillämpas på anställningsskyddstvisten. Domen var enhällig.