Var det etnisk diskriminering att inte erbjuda en person med utländsk bakgrund fortsatt anställning när andra i samma situation erbjöds detta?

Bakgrund: Iva P kommer från nuvarande Tjeckien. Hon kom till Sverige 1972. Hon utbildade sig till socionom och 1997 fick hon tidsbegränsad anställning som handläggare vid ett försäkringskassekontor. Anställningen förlängdes en gång och slutdatum var den 31 december 1999. I början av oktober 1999 erbjöds samtliga handläggare som hade tidsbegränsade anställning, utom Iva, fortsatt anställning från och med den 1 januari 2000. Samtliga handläggare utom en hade kortare anställningstid än Iva. Hon hade tillräckliga kvalifikationer. Iva hade också arbetat så länge att hon hade fått företrädesrätt till återanställning.
DO: Försäkringskassan ska betala 120 000 kronor i allmänt skadestånd till Iva. Hon var i en likartad situation i förhållande till övriga tidsbegränsat anställda som fick fortsatt anställning. Eftersom Iva inte fick erbjudande om eller fick en fortsatt anställning blev hon missgynnad. Hon blev nämligen mindre förmånligt behandlad i förhållande till personer med annat etniskt ursprung. Försäkringskassan diskriminerade därigenom Iva på grund av hennes etniska ursprung.
Arbetsgivarparterna bestrider. Det var inte alls på grund av Ivas etniska tillhörighet som hon inte fick erbjudande om fortsatt anställning. Det var i stället därför att hon hade bristande samarbetsförmåga och bristande vilja att anpassa sig till verksamhetens krav. Hon motsatte sig att gå obligatoriska utbildningar. Vid ett tillfälle beställde hon en privat utlandsresa utan att först ansöka om semester. Resan inföll vid tidpunkten för en utbildning.
Domskäl: En arbetsgivare får inte missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare genom att behandla denne mindre förmånligt än arbetsgivaren behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan etnisk tillhörighet i en likartad situation. Det gäller dock inte om arbetsgivaren visar att missgynnandet saknar samband med etnisk tillhörighet.
Iva har blivit mindre förmånligt behandlad än de andra arbetstagarna trots att de befunnit sig i en likartad situation.
Iva var frånvarande från de obligatoriska utbildningarna så mycket, att försäkringskassans påstående om att hennes motstånd mot att delta i dem skulle ha varit en orsak till att hon inte fick fortsatt anställning, framstår som en verklig och relevant förklaring. När hon beställde semesterresan agerade hon självsvåldigt och olämpligt.
Försäkringskassans skäl till varför Iva inte fick erbjudande om fortsatt anställning har inte med etnisk tillhörighet att göra. Det är alltså visat att försäkringskassans handlande inte berott på hennes etniska tillhörighet. Försäkringskassan har därmed inte gjort sig skyldig till etnisk diskriminering.
Domslut: AD avslår DOs talan. Domen var enhällig.