Var det rätt att säga upp en arbetstagare som arbetsvägrat vid tre tillfällen?

Bakgrund: Bolaget bedriver byggnadsarbeten på entreprenad. Sven-Göran B arbetade i bolaget sedan 1989. Anställningen avslutades av bolaget i december 2000.
Byggnads: Bolaget ska betala ekonomiskt skadestånd till Sven-Göran för tiden 18 december 2000?9 januari 2001 när han fick en ny anställning. Bolaget skickade nämligen först i februari 2001 ett besked till Sven-Göran att han hade arbetsplikt under uppsägningstiden. Då var det för sent.
Förbundet yrkar också 80 000 kronor i allmänt skadestånd till Sven-Göran för den kränkning han utsatts för och 6 000 kronor för formfel. Bolaget lämnade inte så kallad besvärshänvisning, överlämnade inte uppsägningshandlingen personligen och underrättade inte heller Sven-Göran i förväg om den tilltänkta åtgärden.
Förbundet yrkar även för egen del 15 000 kronor i allmänt skadestånd för underlåtenhet att varsla och att justera protokoll i rätt tid.
Sven-Göran blev vid ett telefonsamtal med bolagets företrädare Stefan A den 18 december 2000 avskedad. I andra hand görs gällande att han blev uppsagd samt att Sven-Göran skildes från anställningen på grund av omständigheter som inte ens utgjort saklig grund för uppsägning.
Bolaget bestrider. Sven-Göran sades upp genom en handling som Stefan skrev den 18 december 2000 och som han samma dag skickade med post till Sven-Göran. Uppsägningen var sakligt grundad. Under november och december 2000 vägrade Sven-Göran vid tre tillfällen att utföra arbetsuppgifter som han var ålagd att göra.
Byggnads bestrider att Sven-Göran arbetsvägrat.
Domskäl: Det är inte bevisat att bolaget avskedade Sven-Göran genom telefonsamtalet. Domstolen utgår därför från att bolaget sade upp Sven-Göran genom brevet den 18 december 2000.
Det är däremot bevisat att Sven-Göran vid tre tillfällen gjort sig skyldig till arbetsvägran. Bolaget blev tvunget att anlita andra för att utföra de arbetsuppgifter som han vägrade att utföra. Sven-Görans vägran vid tre tillfällen att utföra arbetsuppgifter som ålegat honom, framstår åtminstone tillsammans som ett allvarligt åsidosättande av hans åligganden gentemot arbetsgivaren. Några skäl för Sven-Görans vägran som man kan ta hänsyn till har inte framkommit. Hans vägran berodde på att han hade en allmän ovilja mot att utföra vissa arbetsuppgifter, som han ansåg inte var tillräckligt kvalificerade. Sven-Göran orsakade därmed arbetsgivaren extra kostnader.
Bolaget hade saklig grund för uppsägningen. Att Sven-Göran hade en osedvanligt lång anställningstid tillmäts inte någon större betydelse när det är fråga om upprepade fall av arbetsvägran. Förbundets yrkanden om allmänt skadestånd för att Sven-Göran sagts upp utan saklig grund ska alltså avslås.
Bolaget angav inte uppsägningstiden i uppsägningshandlingen. Först efter det att Sven-Göran fått ny anställning underrättade de honom om att uppsägningstiden var fyra månader och att man ansåg att han var arbetsskyldig under denna tid. Bolaget får därför anses ha arbetsbefriat honom under uppsägningstiden och ska ersätta Sven-Göran för inkomstbortfallet.
Bolaget har brutit mot kollektivavtalet och anställningsskyddslagen genom att inte lämna så kallad besvärshänvisning, att inte överlämna uppsägningshandlingen personligen och att inte underrätta Sven-Göran i förväg om den tilltänkta åtgärden. Bolaget varslade inte heller förbundet. Bolaget ska därför betala skadestånd till Sven-Göran och förbundet.
Domslut: AD avslår förbundets yrkande om allmänt skadestånd till Sven-Göran för felaktig uppsägning. Bolaget ska betala lön och semesterersättning samt 6 000 kronor i allmänt skadestånd till Sven-Göran och 15 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet. En ledamot var skiljaktig.