Var en brevbärares egen uppsägning framprovocerad av arbetsgivaren eller ogiltig enligt avtalslagen?

Bakgrund: Bernt L var brevbärare sedan 1964. Hans arbetsförmåga var delvis nedsatt på grund av nackbesvär. Hans arbetsuppgifter var anpassade så att han arbetade med postutdelning bara två timmar per dag. Hösten 1999 utökades alla utdelningsdistrikt. Bernt fick ytterligare 100 hushåll. Fredagen den 26 november 1999 upptäcktes att antal sönderrivna försändelser. Bernt erkände samma dag för utdelningschefen att det var han som rivit sönder dem. På måndagen fortsatte samtalet mellan Bernt och utdelningschefen. Då var även den facklige representanten närvarande. Vid det samtalet sade Bernt upp sig skriftligen med omedelbar verkan. En tid senare ville Bernt ta tillbaka sin uppsägning.
Seko: Uppsägningen ska ogiltigförklaras alternativt ska domstolen förklara att Bernts egen uppsägning inte kan göras gällande mot honom och att hans anställning fortfarande består. Förbundet yrkar också att Posten ska betala 100 000 kronor i allmänt skadestånd till Bernt.
Bernts uppsägning ska jämställas med en uppsägning från Postens sida. Posten provocerade fram uppsägningen dels genom utdelningschefens agerande den 26 och 29 november 1999, dels genom att inte anpassa arbetet efter Bernt och rehabilitera honom.
Om arbetsdomstolen inte skulle anse att Posten provocerade fram uppsägningen, menar förbundet att det strider mot tro och heder att åberopa uppsägningen mot Bernt. I vart fall är det oskäligt att Bernt är bunden av uppsägningen. Posten måste ha förstått att Bernt handlade under stor press och att han var psykiskt sjuk.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. Bernt är bunden av uppsägningen. Posten agerade inte otillbörligt. Posten kände inte till att Bernt var deprimerad. Bernt var inte så sjuk att han inte förstod samtalet den 26 och 29 november 1999 och vad uppsägningen innebar. Under alla förhållanden fanns saklig grund för uppsägning. Att riva sönder försändelser är ett mycket allvarligt brott mot en brevbärares anställningsavtal.
Domskäl: En uppsägning från arbetstagarens sida binder normalt arbetstagaren omedelbart. Om arbetsgivaren agerat otillbörligt, kan dock en uppsägning från arbetstagarens sida jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. En uppsägning från arbetstagarens sida kan också vara ogiltig enligt avtalslagen.
När det gäller frågan om Posten provocerade fram uppsägningen visar utredningen att Bernt var deprimerad vid tillfället och att han åt medicin mot depression. Det är dock inte bevisat att Posten kände till eller borde känt till detta. Bernt var visserligen sjukskriven för depression i februari 1999, men hade själv sagt att relationsproblem låg bakom. Han skötte också sitt arbete på ett bra sätt. Bernt berättade inte heller vid samtalet den 26 och 29 november 1999 att han inte mådde bra psykiskt.
När det sedan gäller frågan om Posten åsidosatte sitt rehabiliteringsansvar är det alltså klarlagt att Posten bara i begränsad utsträckning kände till Bernts psykiska besvär. Det är bevisat att Bernt hade svårt att orka med arbetet sedan hans utdelningsdistrikt utökats. Utdelningschefen och Bernt hade dock kommit överens om att Bernt skulle pröva de nya arbetsuppgifterna en tid. Bernt skötte också sitt arbete på ett bra sätt. Domstolen anser därför att Posten inte åsidosatte sitt rehabiliteringsansvar.
Beträffande samtalet den 26 och 29 november 1999 är det bevisat att utdelningschefen tog upp frågan om egen uppsägning som ett alternativ till en prövning av Postens ansvarsnämnd. Eftersom Bernt hade erkänt att han rivit sönder försändelserna anser domstolen att utdelningschefens agerande inte var otillbörligt. Till detta kommer att Bernt rådgjorde med den facklige representanten innan han sade upp sig. Arbetsdomstolen anser alltså inte att Posten provocerade fram uppsägningen eller att uppsägningen är ogiltig enligt avtalslagen.
Domslut: Förbundets talan avslås. Domen var enhällig.