Var en tidsbegränsad anställning tillåten enligt anställningskyddslagens bestämmelser om överenskommen visstidsanställning?

Bakgrund: Lucja G var anställd hos universitetet under tiden den 1 november 1992-den 31 oktober 1997. Anställningen grundades på sex tidsbegränsade förordnanden. Det sjätte och sista gällde juli-oktober 1997. Syftet med det förordnandet var att Lucja skulle få fem års anställningstid så att hon kunde få del av trygghetsavtalets åtgärdspaket. Parterna tvistar om denna sista tidsbegränsade anställning var tillåten enligt anställningsskyddslagen.
Huvudregeln i anställningsskyddslagen är att en anställning gäller tills vidare. Man får dock träffa avtal om tidsbegränsad anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet (paragraf 5 första punkten). Sedan den 1 januari 1997 får man träffa avtal om tidsbegränsad anställning också i andra fall, så kallad överenskommen visstidsanställning (paragraf 5 a). Arbetsgivaren behöver i dessa fall inte ha något skäl för att anställa på viss tid. Vissa begränsningar gäller dock. Avtalstiden får för en och samma arbetstagare inte vara längre än tolv månader under en treårsperiod och ingen avtalsperiod får vara kortare än en månad. Vidare får arbetsgivaren samtidigt ha högst fem överenskommet visstidsanställda.
Statstjänstemannaförbundet yrkar att arbetsdomstolen förklarar att Lucjas anställning gäller tills vidare. Förbundet yrkar vidare 50.000 kronor i allmänt skadestånd till Lucja och dessutom ekonomiskt skadestånd för utebliven lön. Tidsbegränsningen var varken tillåten enligt paragraf 5 första punkten eller paragraf 5 a i anställningsskyddslagen. Skälet för tidsbegränsningen måste vara avtalad mellan parterna och framgå klart.
Staten bestrider yrkandena. Tidsbegränsningen var tillåten i första hand enligt paragraf 5 a i anställningsskyddslagen och i andra hand enligt paragraf 5 första punkten i samma lag. När det sista anställningsavtalet träffades tänkte universitet visserligen inte på att tidsbegränsa anställningen enligt paragraf 5 a. Men detta spelar ingen roll. Det räcker att de rättsliga förutsättningarna för överenskommen visstidsanställning var uppfyllda.
Domskäl: I förordnandet fanns ingen uppgift om vilken bestämmelse i anställningsskyddslagen som tillämpats. När Statstjänstemannaförbundet hade väckt talan i målet, gjorde universitetet först gällande att tidsbegränsningen var tillåten enligt paragraf 5 första punkten i anställningsskyddslagen. Senare gjorde universitetet gällande att det var fråga om en överenskommen visstidsanställning enligt paragraf 5 a i samma lag.
Det är klart att Lucjas sista anställningsavtal uppfyller de förutsättningar för överenskommen visstidsanställning som anges i paragraf 5 a i anställningsskyddslagen. Det som kännetecknar denna anställningsform är att arbetsgivaren inte behöver ange något skäl för tidsbegränsningen. Enligt arbetsdomstolens mening behöver arbetsgivaren inte heller ange att en anställning grundar sig på den aktuella bestämmelsen.
Domstolen anser vidare att det inte fanns några hinder för universitetet att först på ett senare stadium av rättegången hävda att anställningen var tidsbegränsad enligt paragraf 5 a i anställningsskyddslagen. Förbundet har inte påstått att universitetet handlade i något otillbörligt syfte när anställningsavtalet kom till. Det är förhållandena vid den tidpunkten som har betydelse och inte hur parterna agerar sedan tvist uppstått.
Enligt förbundet fanns det ytterligare minst tio tidsbegränsade anställningar som stred mot anställningsskyddslagen och som universitetet skulle kunna ha påstått var överenskomna visstidsanställningar. Sådana hypotetiska resonemang kan enligt domstolens mening inte läggas till grund för bedömningen i målet.
Domslut: Statstjänstemannaförbundets talan avslås. Domen var enhällig.