Var en uppsägning egentligen grundad på fingerad arbetsbrist?

Bakgrund: Karl-Gustav A arbetade som hallchef i en bingohall. Han sades upp på grund av arbetsbrist.
Förbundet yrkar 80 000 kronor i allmänt skadestånd och ekonomiskt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen. Den arbetsbrist som arbetsgivaren åberopat var fingerad och uppsägningen var i själva verket grundad på personliga skäl. Karl-Gustav hade nämligen haft ett samtal med en styrelseledamot om att byta ut styrelseordföranden. Efter det att styrelseordföranden fick veta detta intog han en avog attityd till Karl-Gustav.
Arbetsgivarparterna bestrider. Omsättningen för bingoverksamheten hade minskat de senaste åren. Syftet med uppsägningen var att minska kostnaderna i verksamheten.
Domskäl: Uttrycket arbetsbrist, som grund för uppsägning, avser samtliga fall där en uppsägning från arbetsgivarens sida beror på något annat än personliga skäl. Det är arbetsgivarens bedömning av behovet att genomföra exempelvis en inskränkning eller omorganisation som är avgörande för om arbetsbrist ska anses föreligga.
Om arbetsgivaren angett arbetsbrist som grund, men i själva verket haft andra skäl för uppsägningen, är det fråga om fingerad arbetsbrist. Enligt bevisreglerna måste arbetstagaren först visa sannolika skäl för att det rör sig om fingerad arbetsbrist.
Arbetsdomstolen finner inte att det var något dåligt förhållande mellan Karl-Gustav och styrelseordföranden. Det var i stället omsorgen om föreningens ekonomi som ledde till slutsatsen att lönekostnaderna måste sänkas genom en minskning av personalen. Arbetsdomstolen finner att förbundet inte har gjort sannolikt att uppsägningen var grundad på annat än arbetsbrist. Uppsägningen var sakligt grundad.
Domslut: AD avslår Tjänstemannaförbundet HTFs talan. Domen var enhällig.