Var ett kollektivavtal om arbetstid tillämpligt på arbete som anställda hos Försvarsmakten utförde utomlands?

Bakgrund: Mellan parterna gäller ett kollektivavtal om arbetstid. Som en följd av Sveriges deltagande i förvarssamarbetet Partnerskap för fred (PFF) trädde lagen om utbildning för fredsbevarande arbete i kraft den 1 juli 1994. Med stöd av denna lag fick Försvarsmakten i uppdrag av regeringen att delta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet, så kallad PFF-övning. Anställda hos Försvarsmakten var skyldiga att delta i sådana övningar och deltog i tretton övningar under 1994-1998.
Förbundet: Kollektivavtalet om arbetstid gäller arbetstagare hos Försvarsmakten som deltar i PFF-övningar. Staten skall betala 80.000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott. PFF-verksamheten omfattas av arbetstidsbestämmelserna i kollektivavtalet. Parterna har inte kommit överens om att undanta viss verksamhet eller vissa anställda från kollektivavtalet.
Om arbetsdomstolen skulle anse att PFF-verksamheten är en ny verksamhet för Försvarsmakten, anser förbundet att även den verksamheten omfattas av kollektivavtalet eftersom arbetsuppgifterna inte har ändrats.
Om arbetsdomstolen skulle anse att det är fråga om nya arbetsuppgifter, anser förbundet ändå att kollektivavtalet omfattar den nya verksamheten. Skälet till detta är att de anställda sysselsätts i och är skyldiga att utföra detta arbete.
Staten bestrider yrkandena. PFF-övningar är en ny internationell verksamhet som regering och riksdag lagt på Försvarsmakten. Någon gemensam partsavsikt att tillämpa kollektivavtalet på denna verksamhet finns inte. Verksamheten är alltså oreglerad. På grund av detta hade Försvarsmakten rätt att ensidigt besluta om villkoren för arbetstagare som deltog i PFF-övningar.
Domskäl: Svenska kollektivavtal är inte utan vidare tillämpliga på arbete som utförs utomlands. Det är inte ovanligt att kollektivavtal uttryckligen anger om avtalet skall gälla för arbete utomlands. En sådan reglering behövs särskilt när arbetet utomlands återkommer ofta, som i det här fallet.
Ordalydelsen i kollektivavtalet ger inte någon omedelbar vägledning. Någon gemensam partsavsikt finns inte. När kollektivavtalet träffades var Försvarsmaktens internationella verksamhet begränsad till att vid behov kunna ställa en utlandsstyrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet. Detta talar för statens ståndpunkt. Till detta kommer att Försvarsmakten inte kunde förfoga över och planera arbetstagarnas arbetstid som kollektivavtalet förutsätter därför att PFF-övningarna leds och planeras av Nato. Visserligen tillämpades kollektivavtalet på de första PFF-övningarna, men inte på ett sådant sätt att denna praxis blivit bindande för parterna.
Förbundets talan skall alltså avslås.
Domslut: AD avslår Officersförbundets talan. Domen var enhällig.