Arbetsdomstolen

Vägrade skaka hand – får rätt i AD

– Jag lade i stället handen på hjärtat, log och sa ”Nej, jag tar inte i hand när chefen sträckte fram handen”, berättade kvinnan i Arbetsdomstolen. Foto: Jörgen Appelgren

En oenig Arbetsdomstol anser att en kvinna som vägrade skaka hand med män diskriminerades när ett företag avbröt ett rekryteringsförfarande med henne. Företaget måste nu betala 40 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Publicerad

(Uppdaterad) Det var i samband med en förfrågan om att få arbeta som tolk på tolkföretaget Semantix som den 24-åriga kvinnan vägrade ta den manlige chefen på företaget i hand. Det fick till följd att företaget avbröt rekryteringsförfarandet.

Kvinnan förklarar sin vägran att ta män i hand med att hon är religiös och hon i övrigt följer ett antal muslimska regler, som att bära huvudduk och att be fem gånger om dagen. För henne skulle det vara en synd att ta en man i hand.

Diskrimineringsombudsmannen stämde Semantix och begärde diskrimineringsersättning med 80 000 kronor. DO ansåg att kvinnan utsatts för indirekt diskriminering genom att företagets krav på att anställda måste skaka hand missgynnar den grupp muslimer som kvinnan tillhör. Bolagets policy har visserligen, medger DO, berättigade syften men den kan inte rättfärdigas som ”lämplig, nödvändig och proportionerlig”.

Företaget ansåg i motsats till DO att policyn var just som ”lämplig, nödvändig och proportionerlig” och att den inte missgynnar särskilt troende muslimer eftersom de flesta muslimer tar personer av motsatt kön i hand. Semantix menar bland annat att dess policy syftar till att motverka särbehandling på grund av kön och undvika att obehag för folk som inte får sin hälsning besvarad.

Arbetsdomstolen börjar med att konstatera att Europakonventionen skyddar religiösa manifestationer och för att Sverige ska leva upp till konventionens krav måste diskrimineringslagen omfatta den här typen av manifestationer.

Genom att inte anställa kvinnor som vägrar skaka hand med män anser AD att betydligt fler muslimska kvinnor än kvinnor med annan tro inte kan uppfylla Semantix policy. Därför missgynnar denna policy den aktuella kvinnan och hennes medsystrar.

Frågan är då om policyn ändå är lämplig och nödvändig för att uppnå de berättigade syftena. AD anser att slutsatsen av att en kvinna som vägrar ta män i hand inte automatiskt innebär att hon skulle fungera dåligt på en jämställd arbetsplats eller att henne religion skulle medföra hinder eller svårigheter i arbetet eller för verksamheten.

Slutligen slår AD fast att den policy som Semantix upprätthåller ”är ägnad att utestänga personer som gör samma tolkning av islam som den aktuella kvinna, från delar av arbetsplatsen.

AD halverar den ersättning som DO begärt till 40 000 kronor med hänvisning till dels att det inte går att avgöra i vilken utsträckning kvinnan skulle fått arbeta som tolk om rekryteringsförfarandet uppfyllts dels att syftet med företagets agerande var att uppnå jämställdhet mellan könen.

Två av de fem ledamöterna i AD var skiljaktiga. Ledamoten Peter Syrén skriver bland annat att ”hälsningsbeteende som går ut på att manspersoner inte får vidröras i vanliga sociala situationer kan resa frågor om tolkningens opartiskhet i vissa sammanhang”.

Ledamoten Karl Olof Stenqvist skriver om kvinnan att hon ”Genom sin religionspolitiska manifestation – att inte ta män i hand – visade hon att hon inte delar bolagets grundläggande personalpolitiska principer för jämställdhet och likabehandling”.