avtalsrörelsen 2023
Industrimärket klart: 7,4 procent på två år
Industrins märke fastställdes på fredagen. Det blir löneökningar på 7,4 procent fördelat på två år. Alla komponenter i ursprungsyrkandet från facken finns med i uppgörelsen.
Publicerad
Uppdaterad
Annons
Industrins parter enades på fredagen om en uppgörelse som blir normerande för arbetsmarknaden. Märket bestämdes till 7,4 procent fördelat på två år. 4,1 procent i löneökningar första året och 3,3 procent andra året. Avtalet är alltså framtungt: första årets ökning får genomslag på den procentuella ökningen år två. Årstakten för löneökningarna är 3,7 procent.
Klockan 19:00 på fredagskvällen offentliggjorde industrins parter förhandlingsresultatet. Det var en traditionsenlig presskonferens hos Teknikföretagen på Storgatan 5 i Stockholm, som stått värd för den veckolånga slutförhandlingen. Facken inom industrin inledde pressträffen genom Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörer:
– Det här är det högsta värdet i årstakt i industriavtalets historia, sade hon.
Marie Nilsson, IF Metall, fortsatte:
– Visst, man hade kunnat önska sig ännu mer, men vi har nått ett bra resultat.
Facken inom industrin väntar sig att 2024 blir året då återhämtningen tar fart, sade Marie Nilsson.
– Inflationen kommer att vara hög under 2023, vilket innebär att det inte blir några reallöneökningar i år. Men det är inte konjunkturläget precis just nu som är avgörande för vår bedömning. Utan det som är avgörande är hur vi når bästa möjliga reallöneutveckling för medlemmarna mer långsiktigt. Det ska utgå från utvecklingen av konkurrenskraft, sysselsättning och inflationsmålet, sade IF Metalls förbundsordförande.
Unionens Martin Linder redovisade förhandlingsresultatet för lägstalönerna. Dessa höjs med 1 350 kronor.
– Höjningen kommer att genomföras på alla de avtalsområden där det yrkandet har framställts.
Martin Linder berättade att även avsättningar på 0,4 procent för deltids/flexpension finns med i uppgörelsen. Dessa avsättningar ska rymmas inom märket på 7,4 procent. Systemet med deltids/flexpension har sedan 2013 byggt på avsättningarna och Martin Linder sade att fler därmed kommer att ha reella möjligheter att gå ned i arbetstid i slutet av yrkesbanan.
Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Eva Gouvelin redogjorde för låglönesatsningen som facken tillsammans yrkat på för LO-förbunden:
– Arbetsplatser och branscher med anställda som tjänar under 28 211 kronor kommer få en högre lönepott andra avtalsåret. Detta kan också ses som en jämställdhetssatsning eftersom en större del av de som tjänar under 28 211 kronor är kvinnor, sade Eva Gouvelin.
GS-Fackets Per-Olof Sjöö tog vid:
– Det här är det nya märket. Det kommer att vara styrande för totalt cirka en miljon arbetstagare. Vi menar att avtalet vi träffat idag ger förutsättningar för att åter nå reallöneökningar kommande år. Det ligger på en nivå som kan normera för hela den svenska arbetsmarknaden och vi tror också att det samtidigt kan gynna svensk konkurrenskraft, sade Per-Olof Sjöö.
Han fortsatte:
– Vi har gemensamt lyckats hålla alla arbetsgivarnas krav på försämringar borta. Det är givetvis bra för våra medlemmar. Men det kan också vara ett stöd för alla fack utanför industrin, sade han.
I uppgörelsen finns alla element med från avtalsplattformen som Facken inom industrin offentliggjorde i höstas, men med modifieringar. I ett tidigare skede av förhandlingarna villkorade Facken inom industrin ett andra avtalsår med en nödventil, att andra året skulle vara uppsägningsbart. Men i den här uppgörelsen finns ingen uppsägningsklausul med.
– Det bygger på att vi känner att vi fick ett innehåll som svarar upp till att vi kan ta den risken att gå in på ett tvåårigt avtal. Vi har också vägt in värdet av den stabilitet som ett tvåårigt avtal ger, sade Ulrika Lindstrand.
Om det skulle visa sig fortfarande råda tvåsiffrig inflation avtalsår två så är de samhällsekonomiska problemen så pass stora att det här avtalet är det minsta problemet, lät Marie Nilsson förstå.
Efter facken intog arbetsgivarnas företrädare podiet. Förhandlingscheferna Tomas Undin och Per Widolf från Teknikföretagen respektive Industriarbetsgivarna avstod från att redovisa uppgörelsens materiella innehåll eftersom de fackliga företrädarna hade gjort det. Istället gick Tomas Undin direkt över till andra iakttagelser:
– Även om det inte uttalats under förhandlingarna så är det vår uppfattning att det har funnits en gemensam målsättning att det vi förhandlar fram inte ska bidra till en lön-pris-spiral och inte elda på inflationen.
Den framtunga konstruktionen är en tydlig signal till Riksbanken, menade Tomas Undin, att parterna tror på dess förmåga att pressa tillbaka inflationen.
– Avtalen ligger lite under de avtal som träffat i Europa, men det går inte att översätta avtal i olika länder rakt av. Finland, exempelvis, har inte exponerats för den kronförändring vi haft och inte heller samma inflationstakt.
Tomas Undin påminde om att många har uttalat att det här skulle vara den svåraste prövningen för industriavtalet hittills och ifrågasatt om parterna verkligen skulle lyckas.
– Vi konstaterar att vi har lyckat även den här gången att vara en stabiliserande kraft på arbetsmarknaden, sade Tomas Undin.
Per Widolf tog vid:
– Industriavtalet utgår ifrån att vi förhandlar med utgångspunkten svensk industris internationella konkurrenskraft. Men det har varit smärtsamt tydligt i år att vi inte förhandlar i ett isolerat universum utan det oerhört bekymmersamma läget i svensk ekonomi har gjort sig påmint.
Mot den bakgrunden konstaterade han att Industriavtalet verkligen har levererat.
– Men det är en historiskt hög nivå, det är en nivå som inte bottnar i företagens produktivitetsutveckling. Det är påfrestande för konkurrenskraften, sade Per Widolf.
Ändå är avtalets längd på två år något positivt, menade han. Det levererar arbetsfred vilket också är en konkurrensfaktor.
