Arbetsdomstolen

AD häver förbud mot att värva spelutvecklare

Spelföretaget Machine Games kan inte hindra avhoppare från företaget att värva sina tidigare kolleger. Arbetsdomstolen river upp beslutet i tingsrätten och anser att värvningsklausulen i anställningsavtalen går för långt.

Publicerad

(Uppdaterad) Det var som Lag & Avtal tidigare berättat den 22 augusti som Uppsala tingsrätt beslutade interimistiskt att förbjuda en avhoppare från Machine Games och hans nya bolag Neon Giant med spelstudio i Uppsala att värva utvecklare från sin förra arbetsgivare. I ytterligare ett mål som gäller spelföretaget företaget Bad Yolk Games AB i Uppsala beslutade tingsrätten att förbjuda Bad Yolk Games AB mot en miljon kronor i vite och två företrädare för bolaget mot en halv miljon vardera att värva gamla kolleger från Machine Games.

Klausulerna i de anställdas kontrakt kan stoppa värvningarna i upp till två år. Om man bryter mot förbudet måste avhopparna enligt kontrakten personligen betala stora belopp till Machine Games, som bland annat ligger bakom det storsäljande spelet Wolfenstein.

Nu är Bad Yolk Games AB och Neon Giant AB och dess företrädare helt fria att värva sina gamla kolleger efter att AD upphävt beslutet i Uppsala tingsrätt.

Arbetsdomstolen stöder sig bland annat på att det i Danmark och Norge finns uttryckliga lagregler som förbjuder sådana avtal mellan företag, annat än vid företagsöverlåtelser. AD framhåller precis som man gjort tidigare att det allmänna intresset av att upprätthålla konkurrens och rörlighet på marknader ska beaktas när man prövar skäligheten i konkurrensklausuler enligt avtalslagen.

AD anser generellt att det finns ”skäl att iaktta en restriktiv syn på tillåtligheten av värvningsklausuler”.

Enligt Arbetsdomstolen kan avhopparnas kännedom om anställda hos Machine Games och deras personliga relationer med sådana arbetstagare, inte jämställas med kännedom om företagshemligheter eller sådant tekniskt eller annat företagsspecifikt kunnande som arbetsgivaren förvärvat eller utvecklat. Det är inte heller fråga om att skydda bestående kundrelationer. Ett syfte, som, enligt AD, skulle kunna berättiga en värvningsklausul med kort bindningstid, kan vara att motverka att en arbetstagare, i nära anslutning till att han eller hon slutar, förmår andra arbetstagare att också sluta för att gå över till en konkurrent. Då skulle det kunna vara ett berättigat intresse för företaget att ha ett värvningsförbud.

Men i detta fall noterar Arbetsdomstolen att klausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering från Machine Games utan även förbjuder de aktuella spelutvecklarna att anställa sådana arbetstagare hos Machine Games och dess närstående bolag som självmant söker upp dem för att få en anställning. Det anser AD är att gå längre än vad som är skäligt.

AD tillägger dessutom att det gått 15 respektive 18 månader sedan de bägge spelutvecklarna lämnat anställningarna och därmed har den tidigare arbetsgivarens intresse av värvningsklausulerna klingat av.

Vitesförbuden upphävs alltså.