”Jag har ju inte gjort något brottsligt”

2020-04-30 00:00 Elisabet Örnerborg  

Intressekonflikt. Polisassistenten förlorade sin säkerhetsklassplacering på grund av sitt förhållande med en brottsdömd kollega, och blev uppsagd. – Rättegången i Arbetsdomstolen var ett bottenmärke i mitt liv, säger Sofia Hollström.

Polismyndigheten hade ansett att eftersom hon fått sin säkerhetsklassning indragen, den lägsta graden, säker­hets­klass 3, var det saklig grund för uppsägning. Detta eftersom beslutet att dra in säkerhetsplaceringen inte går att överklaga.

Polisförbundet krävde att uppsägningen skulle ogiltigförklaras. Arbetsdomstolen höll med förbundet om att inte enbart säkerhetsbeslutet i sig kan vara saklig grund för uppsägningen av Sofia Hollström. Rättegången handlade sedan om hennes förhållande till den tidigare kollegan och numera sambon.

– Det blev så personligt. Arbets­givaren hade grävt så mycket, lagt ned så otroligt mycket tid för att framställa mig i så dålig dager som möjligt. Det enda de ville var att framställa mig med dåligt rättspatos, säger Sofia Hollström när Lag & Avtal får kontakt med henne per telefon, en stund ­innan hon ska gå till arbetet.

– Jag jobbar extra på restaurang här i Umeå.

Sofia Hollström minns särskilt Polis­myndig­hetens ena ombud.

– Jag trodde inte att man som ombud fick bete sig hursomhelst. Det suckades, himlades med ögonen och vid ett flertal tillfällen ställdes frågor som egentligen var rena personliga påhopp, som i sak var helt irrelevanta.

Läs mer: ”Ingen sa att jag riskerade min anställning”

Det som hölls emot Sofia Hollström var att hon var mer lojal med sin sambo än med sitt jobb, att hon var i en lojalitetskonflikt. Det hölls också henne emot att hon skaffade barn med den brottsdömde.

– Poliser begår brott och får jobba kvar. Men jag hade ju inte gjort något brottsligt, säger hon.

Att domstolen anser att hon borde ha förstått att hon riskerade sitt jobb redan under säkerhetssamtalet är fel slutsats, tycker hon.

Polismyndigheten hade visser­ligen inte i någon formell mening gett henne en varning enligt Las, ansåg Arbetsdomstolen i domen. Men att det borde ha stått klart för henne hur myndigheten såg på hennes relation och hennes agerande i vart fall vid säker­het­ssamtalet.

– Jag har hela säkerhetssamtalet inspelat. Efter säkerhetssamtalet var jag och min fackliga representant rörande överens om att samtalet gick bra. Jag förstod där och då aldrig att min anställning var i fara.

Läs mer: Nej, Polismyndigheten och Migrationsverket - riktigt så lätt var det inte

Att Sofia Hollström inte insåg att hon riskerade sitt jobb måste hennes kolleger som deltog ha förstått, anser hon. Under samtalet hade hon ju sagt saker som att ”ni ska veta att jag är så redo att få börja jobba igen”.

– Det stod inte alls klart för mig att jag skulle förlora min anställning om jag inte bröt upp med min tidigare kollega. Jag trodde att säkerhetssamtalet skulle reda ut några frågetecken. Betänk att det var första, och sista, gången som jag pratade med min arbets­givare om vad som hänt. När jag sedan blev inkallad på polisstationen för att delges uppsägningsbeslutet kom det som en chock, jag kände mig bara tom.

Det var hennes agerande för sin brottsdömde kollegas räkning som fällde henne. Hon hade bland annat läst förundersökningsprotokollet och hon hade låtit mannen skriva ett mejl till Kriminalvården när hon besökte honom under häktestiden.

– Hade jag vetat det jag vet nu, hade jag inte gjort det, säger hon.

Arbetsdomstolen såg hennes sammantagna agerande för mannens räkning som en uppenbar risk för att allmänhetens förtroende för henne som polis och för Polismyndigheten kunde påverkas negativt. Domstolen ifrågasatte också hennes pålitlighet och förmåga att avhålla sig från agerande som kan riskera förtroendet. Därför fanns det grund för att säga upp henne.

Skulle Arbetsdomstolen i stället ha ogiltigförklarat uppsägningen fanns ändå Polismyndighetens beslut att ta ifrån Sofia Hollström hennes säkerhetsplacering kvar. Och utan säkerhetsplacering inget jobb för en polisassistent, eftersom i princip alla tjänster inom Polisen är säkerhetsklassade.

Är din polisutbildning bortkastad nu?

– Jag har fördelar från min bakgrund. Jag läser juristprogrammet. Tack vare min disciplin har jag klarat det med en baby på armen. Det bästa sättet att få revansch är att göra ­något produktivt av det hela, säger Sofia Hollström.

Polisförbundets ombud, förbundsjuristen Anne Alfredson, har berättat för henne om bastubadaren, han som badade bastu på sitt jobb och gav upphov till bastubadarprincipen, att arbetsgivaren måsta ha godtagbara skäl för att omplacera en anställd. Bastubadaren är en förebild, han blev sedan jurist.

Den i Arbetsdomstolen omtalade babyn - att hon till och med valde att skaffa barn med den brottsdömde kollegan var något som Polismyndighetens ombud återkom till flera ­gånger - ska nu börja i förskolan. Sambon arbetar som elektrikerlärling.

– Jag sökte sommarjobb som skade­reglerare på Trygg-Hansa. Jag funderade mycket på om jag skulle berätta eller inte. Mot slutet av intervjun blev jag tillfrågad om jag blivit uppsagd på grund av personliga skäl någon gång.

Då berättade hon. Och tänkte att det var kört, men:

– Jag fick jobbet!

På juristprogrammet läser hon nu förvaltningsrätt. Hon funderar på hur det skulle bli om hon sökte en tjänst som polis om tio år och hon fortfarande är sambo.

– Är jag fortfarande i lojalitetskonflikt då? Min arbetsgivare hade ett ärende mot mig initierat i ett års tid innan säkerhetssamtalet utan att en enda gång ha samtal med mig. Hur personalhanteringen går till inom ­Polisen tycker jag är intressant nu. Då tyckte jag det var fruktansvärt, jag är ju inte mer än en människa, men jag har behandlats som om jag vore en terrorist.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna