Arbetsdomstolen

Lika behandling kan kosta Skandia miljonbelopp

Ett gammalt avtal i försäkringsbranschen om olika pensionsålder för kvinnor och män lever kvar i en övergångsregel. Skandia stäms först för kollektivavtalsbrott för att inte ha följt regeln och sedan för könsdiskriminering för att företaget följt den.

Försäkringsanställda kvinnor hade 1985 en pensionsålder på 62 år enligt avtal. Medan deras manliga kolleger fick jobba till 65. (1985 ändrades pensionsåldern till 65 år för alla.) I 2007 års tjänstepensionsavtal, FTP-planen, avskaffades de försäkringsanställdas rätt till förtida pensionsuttag mellan 62 och 65 år med full tjänstepension. Samtidigt infördes en övergångsregel. De som var födda 1956 och 1957, hade arbetat i branschen sedan 1985 och då enligt avtalet hade en pensionsålder på 62 år skulle kunna söka om förtida pensionsuttag med full tjänstepension.

TCO-förbundet Forena stämmer nu Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation och Livförsäkringsbolaget Skandia sedan tre kvinnor nekats rätten att nyttja möjligheten till förtida pensionsuttag. Förbundet kräver arbetsgivarna på 200 000 kronor i allmänt skadestånd till var och en av de tre kvinnorna och 500 000 kronor för egen del för kollektivavtalsbrottet.

Förbundet stämmer sedan samma arbetsgivare för att ha könsdiskriminerat två män som också de i  hade sökt om förtida pensionsuttag enligt den aktuella övergångsregeln och fått avslag. De hade ju inte haft 62 års pensionsålder 1985 och uppfyllde därför inte övergångsregeln i den delen. Genom att neka dem förtida pensionsavgång har Skandia gjort sig skyldig till direkt diskriminering. De har behandlats sämre än personer av motsatt kön i en jämförbar situation. Förbundet kräver Skandia på 200 000 kronor till dem var i diskrimineringsersättning.

Ombud i båda fallen är förbundsjuristerna Marie Nordström och Annett Olofsson, LO-TCO Rättsskydd. De lämnar med en begäran om skyndsam handläggning eftersom värdet av en förtida pensionsavgång minskar kontinuerligt i takt med att de närmar sig 65 års ålder.

Text: Elisabet Örnerborg