Arbetsrätt

Oenighet om bevisbördan vid diskriminering

Ola Brinnen. Foto: SÖREN ANDERSSON
Lena Maier Söderberg. Foto: Jörgen Appelgren
Caroline Wieslander Blücher, jurist på arbetsgivarverket, ser inget behov av att förtydliga reglerna ytterligare. Foto: Arbetsgivarverket

FÖRSLAG. Tydligare regler om bevislättnad i diskrimineringsmål föreslås i en statlig utredning. Remissinstanserna har nu kommit med sina svar och de är splittrade - både om behovet och förslaget.

Publicerad

Tanken med den så kallade bevisbörderegeln i diskrimineringslagen är att den som anser sig ha blivit diskriminerad ska få en bevislättnad vid en prövning i domstol. Men det har ifråga­satts om regeln har fått genomslag i praktiken. En statlig utredning lade i våras fram förslag för att förbättra skyddet mot diskriminering. Ett förtydligande av bevisbörderegeln var ett av förslagen.

Någon ändring i sak är inte tanken. ”En tydligare utformning bör kunna bidra till att regeln tolkas och tillämpas på ett korrekt sätt”, står det i utredningen.

På Arbetsgivarverket ser man inget behov av ett förtydligande. Caroline Wieslander Blücher, jurist på Arbetsgivarverket, som också skrivit verkets remissvar, anser att regeln tillämpas som det är tänkt och att det dessutom tydligt framgår av förarbetena till olika diskrimineringsbestämmelser. Hon konstaterar att det också är EU-rätten som ytterst råder.

– Bevislättnaden kommer in när det handlar om att visa sambandet mellan omständigheterna och diskrimineringsgrunderna, enligt vårt sätt att se det, och det är också så det går till i Arbetsdomstolen.

Utredningen konstaterar ändå att det råder vissa skillnader i tillämpningen mellan domstolarna. Kan det inte finnas en poäng med ett förtydligande?

– Det får man hantera på andra sätt i så fall. En lagändring är inte rätt sätt. Vi ser en risk att det här felaktigt kan uppfattas som att det är en ny regel.

Svenskt Näringsliv säger också nej. Oro finns att förändringen uppfattas som en skärpning.

– Man vill tydliggöra att det är en presumtionsregel och det är enligt vårt förmenande en förändring i fel riktning, säger Ola Brinnen, arbetsrätts­jurist på arbetsgivarorganisationen.

Svenskt Näringsliv tar inte ställning till om regeln tolkats olika eller inte. Att utredningens analys visar att det är färre bifall i Arbetsdomstolen, AD, än i de allmänna domstolarna anser Ola Brinnen inte vara något märkligt. Han delar utredarens bedömning att målen i AD är mer komplexa och att det kan vara en förklaring. Svenskt Näringslivs nej är principiellt och handlar om medlemsföretagens rättssäkerhet.

– Var och en ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen är bevisad. Det tycker vi borde gälla även inom diskrimineringslagstiftningen, säger han.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, vill inte heller se något förtydligande. Enligt SKL finns det inom arbetsrättens område ingen anledning att ifrågasätta tillämpningen.

Även Arbetsdomstolen förordar att lagtexten blir kvar som den är. Domstolen har dock inget emot de föreslagna formuleringarna eftersom avsikten inte är någon ändring i sak.

AD påpekar också att de i fall där Diskrimineringsombudsmannen, DO, bett AD om ett förhandsavgörande från EU-domstolen för ett klargörande av regeln, så har det inte behövts. Enligt AD har DO lyckats visa att arbetstagaren utsatts för det som var tvistigt, och behov av bevislättnad har inte funnits.

LO, Uppsala universitet och Svea hovrätt ställer sig bakom ett förtydligande. TCO gör detsamma men utesluter inte att det kan behövas fler ändringar av regeln om den önskade effekten uteblir.

Saco vill se både en tydligare lag­regel och tydligare förarbeten. Förbundet hoppas att det kan göra att domstolarna ser över sin tillämpning.

– Ett förtydligande blir en väldigt stark signal att det måste till någon form av förändring. Men det är viktigt att följa upp detta så att en ändring inte blir ett slag i luften, säger Sacos chefsjurist Lena Maier Söderberg.

Förtydliga DO:s roll

Bevisbörde­regeln ska förtyd­ligas.

Diskriminerings­ombudsmannens, DO:s, tale­rätt ska för­tydligas. DO ska i första hand driva mål med frågor där det behövs väg­ledning från dom­stolar.

DO bör utreda fler ärenden genom att skicka över en an­mälan till den som anmälts, som då får möjlighet att reagera på anmälan. Detta kan leda till förbättrade rutiner och ökad kunskap om diskriminering.

DO bör verka för fler förlikningar.

Fortsatt statligt stöd till antidiskrimineringsbyråerna.

En ny diskrimineringsnämnd.

Källa: Ett urval av förslagen i SOU 2016:87 Bättre skydd mot diskriminering.