Arbetsrätt

Krav på handskakning avfärdas som nonsens

Susanne Fransson, docent i rättsvetenskap, vid Göteborgs universitet.

Tunga diskrimineringsexperter dömer ut möjligheterna att kräva obligatorisk handskakning i svenskt arbetsliv. – Det är rent nonsens, säger Susanne Fransson, docent i rättsvetenskap.

Publicerad

Susanne Fransson är och huvudförfattare till kommentaren till diskrimineringslagen och följer debatten kring handskakningsdomen med viss bävan. Hon är mycket kritisk till utspelet från Almegas arbetsrättsjurist Lars Bäckström om att ändra lagstiftningen.

– Han verkar sakna grundläggande kunskaper om diskrimineringslagstiftningen när han säger att den man som kvinnan vägrade skaka hand med diskriminerades. Den mannen hade inget skydd i det läget. Det är bara arbetsgivare som kan diskriminera i denna situation.

Enligt Susanne Fransson har de nationella domstolarna i Europa fått till uppgift att tolka och tillämpa diskrimineringsreglerna. Genom att ändra lagen berövar man domstolarna denna möjlighet. Domstolarna ska göra proportionalitetsbedömningar och ställa olika intressen mot varandra. Här menar Susanne Fransson att AD agerat föredömligt genom att följa främst Europadomstolens praxis.

– AD stänger den dörr som EU-domstolen öppnat när man bland annat i ett fall tillät en arbetsgivare att förbjuda huvudduk.

Kavot Zillén, juris doktor på Stockholms universitet med inriktning på mänskliga rättigheter, är tveksam till att ändra diskrimineringslagen så att arbetsgivare ska kunna kräva handskakning. Hon ifrågasätter också behovet av det.

– Man måste ställa sig frågan på vilket sätt personer av motsatt kön missgynnas av att de istället för handskakning får en hälsning genom en hand på hjärtat. Att handskakning betraktas som en vedertagen form av hälsning innebär inte att andra uttryck för hälsning är mer eller mindre kvalificerade. Dessutom har AD konstaterat att vägran att ta personer av motsatt kön i hand kan ses som en form av religiös manifestation som skyddas av artikel 9 i Europakonventionen och utifrån det resonemanget bör det inte vara möjligt för arbetsgivare att uppställa absoluta krav på att skaka hand.

Annorlunda ser hon dock på religiöst betingade ageranden som medför hinder eller svårigheter i arbetet eller för den verksamhet som arbetsgivaren bedriver, exempelvis om en anställd av religiösa skäl inte vill samarbeta med personer av motsatt kön. I sådana situationer segrar oftast arbetsgivarens intresse.

Anna Rogalska Hedlund, jurist med inriktning på Europakonventionen, ser små möjligheter att ändra lagstiftningen för att komma runt Arbetsdomstolens dom i handskakningsmålet.

– Jag är väldigt tveksam till att det skulle vara förenligt med EU-domstolens och Europadomstolens praxis. Att påtvinga människor ett visst sätt att hälsa på är väldigt ingripande.

Anna Rogalska Hedlund ser det som en självklarhet i ett demokratiskt samhälle att tillåta olika sätt att hälsa på.

Sabina Hellborg, juris doktor på Stockholms universitet med inriktning på diskriminering poängterar att detta är den första domen i AD med en tydlig handskakningssituation och att man måste se omständigheterna i det enskilda fallet.

– Det kommer behövas fler domar på samma tema för att få ett mönster.

Hur ser du på att Almega vill se en lagändring?

– Det är en konstig situation om politikerna ändrar lagen utifrån hur domstolen dömt. Det är ju domstolen som ska tolka lagen.

Sabina Hellborg anser att AD har gjort en ”väldigt grundlig avvägning kring indirekt diskriminering”.  Hon uppmanar fler att läsa domen noggrant. Hon ser tror inte på att runda domstolen och ändra lagen.

– Att ändra lagstiftningen tror jag inte skulle vara möjligt, snarare tolka den på annat sätt. Att göra undantag för sådana här specifika situationer blir konstigt lagstiftningstekniskt. Och sedan kommer nästa problem – att förena det med Europakonventionen och EU-domstolens praxis.