Arbetsrätt

Professor varnar för forskarbrist inom arbetsrätt

Birgitta Nyström, professor vid juridiska institutionen i Lund. Foto: Helge Rubin
Erik Sinander

Alldeles för få arbetsrättsjurister satsar på en forskarkarriär. Det menar Birgitta Nyström som är professor vid Lunds universitet. Jurister erbjuds ofta jobb i det privata näringslivet redan innan examen, med långt bättre villkor än vad universiteten kan erbjuda.

Publicerad

I snart 15 år har Birgitta Nyström, professor vid juridiska institutionen i Lund, drivit ett nätverk för arbetsrättsforskare. Nätverket omfattar alla arbetsrättsforskare i Sverige och finansieras av Forte.

– Vi är ungefär 40 personer och av dem är det knappt 30 som är aktiva forskare. En stor grupp har nyligen gått i pension eller ska gå i pension inom den närmsta tioårsperioden. Åldersfördelningen har under många år varit ganska deprimerande, säger Birgitta Nyström.

Hon bedömer att många studenter på högskolor och universitet är intresserade av att studera arbetsrätt. Men efter examensarbetet tar det ofta stopp. Att rekrytera doktorander är svårt i juridik generellt och inte minst när det kommer till arbetsrättsämnet, enligt Birgitta Nyström. En viktig orsak är den mycket attraktiva arbetsmarknad som finns utanför akademin.

– Arbetsmarknaden suger ofta upp våra duktiga studenter innan de är klara med examen. Arbetsgivare som advokatbyråer kan ge villkor vi inte har någon som helst möjlighet att motsvara. Karriärmöjligheterna inom akademin är ju dessutom väldigt osäkra.

En annan faktor som Birgitta Nyström tror kan spela in är att många har svårt att se framför sig vad en forskartjänst innebär.

– Där har vi anledning till självrannsakan. Det är viktigt att tala om hur det fungerar att forska.

Just det är något Erik Sinander gärna bidrar till att sprida kunskap om. Han disputerade nyligen i arbetsrätt vid Stockholms universitet och bjöds i samma veva in av nätverket STAR, Stockholms yngre arbetsrättsjurister, för att prata om hur det är att doktorera.

Villkoren för doktorander påverkar forskarbanans attraktivitet, tror Erik Sinander. Lönen kan inte konkurrera med den privata arbetsmarknaden.

– Å andra sidan är friheten större än i många andra jobb. Och arbetsrätt berör så många. Det är väldigt förmånligt att få forska inom ett område där man blir relevant och har en så bra dialog med praktiker.

Erik Sinander uppfattar att det finns ett klart intresse att forska om arbetsrätt. Då och då blir han kontaktad av personer som undrar hur det är att doktorera.

– Sedan är det ju en process att ansöka och bli antagen och alla kommer inte hela vägen. I år är vi ändå fem personer som disputerat i arbetsrätt i Sverige, säger Erik Sinander.

Mia Rönnmar, dekan och professor i civilrätt vid Lunds universitet, har handlett två doktorander till doktor i arbetsrätt de senaste månaderna. Även hon ser ett stort intresse för arbetsrätt bland studenter. Problemet är finansieringen.

– Det finns begränsade forskningsresurser över lag och då måste man hitta externa medel. Då ges ofta inte full finansiering av doktorandtjänster, utan universiteten måste komplettera. Det är inte unikt för arbetsrätten utan ett problem för de juridiska institutionerna och fakulteterna generellt, säger Mia Rönnmar.

Även hon framhåller den goda arbetsmarknaden för jurister som en utmaning för akademin. Det är inte alltid som universitetet kan anställa doktorander just när studenterna är klara med sin examen. Universitetet måste därför också arbeta för att locka tillbaka yrkesverksamma jurister till universitetet för en forskarkarriär.

Men hon är inte orolig. I Lund är tillväxten av nya forskare inom arbetsrätt god, trots utmaningarna.

Birgitta Nyström framhåller att det på några ställen i landet finns en livskraftig miljö för arbetsrättsforskningen, till stor del beroende på enstaka eldsjälar. Men för universitet och högskolor i Sverige som helhet ser hon inte samma positiva trend – tvärtom. Och det innebär risker, anser hon. Den snabba utvecklingen och internationaliseringen av arbetsmarknaden kräver oberoende analys, inte minst om man vill värna den svenska modellen.

– Förändringar i ekonomi och produktionssätt innebär att arbetsrätten ställs inför helt nya frågor. Det är en förändring som fortgår hela tiden. Vi måste på något sätt ta ställning till det som händer.