Åsikter
EU-rätt på gott och ont
LEDARE. ”Skyll inte på mig, jag röstade nej” är en klassisk slogan som jag och mina vänner ofta slängde oss med strax efter folkomröstningen om det svenska EU medlemskapet 1994. Jag var en av dem som röstade nej. Jag var skeptisk till att någon långt borta skulle förbjuda snus och försöka tala om för oss hur stor en jordgubbe ska vara.
Annons
Administrationen där nere i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg kändes som kolosser som skulle forma om Sverige till något vi inte ville vara. Och EU som fredsprojekt var knappast trovärdigt i ett Europa där det blodiga kriget på Balkan fortfarande rasade och dödade oräkneliga människor i den söndertrasade regionen.
Till en början när vi gått med i EU märktes inte så stor skillnad mot innan. Vi fortsatte odla våra jordgubbar och ingen lyckades få någon att sluta snusa. Det blev såklart lättare att jobba i utlandet och bönderna kunde få helt nya bidrag för att kunna fortsätta sköta om sin mark.
Sakta men säkert vändes oron till tillit. På senare år när den ekonomiska tonen i världen hårdnat har det känts som en stor trygghet att ha ett Europa att luta oss mot.
Men en viktig förändring som EU fört med sig är att arbetsrätten i Sverige har tagit till sig nya perspektiv och att EU har visat sig kunna bidra till att både stärka skyddet för arbetstagare och motverka diskriminering.
I det här numret har vi tagit greppet på EU:s inverkan på den svenska arbetsrätten. Vi har granskat vilka EU-mål som under de senaste tio åren påverkat oss mest.
Vi konstaterar att diskriminering, övergång av verksamhet och rätten till stridsåtgärder är de områden där Arbetsdomstolen oftast tar hjälp av EU-domar.
