Åsikter

Chef som rapporterar brister hamnar i kylan

Ann Charlott Altstadt, frilansskribent och författare till bland annat "Liten ordbok för underklassen". Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. När olika beslutsfattare gör noll koll-uttalanden så antar väl de flesta att vi är utsatta för en påverkanskampanj av fake news från en välkänd makt. Men tänk om det inte handlar om desinformation utan om missinformation? Likt den klassiska Hasseåtagesketchen kanske varken bubbelinbäddade politiker eller andra beslutsfattare har någon jävla aaaning om det svenska tillståndet.

Publicerad

En vän till mig har exempelvis i snart 35 år jobbat på det som i gamla tider funkade och kallades posten. Och hans frustration beror bland annat på att de i toppen saknar minsta susning om kaoset i botten.

Chefer rekryteras inte längre med erfarenhet av verksamheten. Och de antar att brevbärare tillhör kategorin så kallade enkla jobb. Det vill säga automatiska arbetsmoment som upprepas varje dag, på precis samma vis, landet runt.

Så de lokala kontoren, där brevbärarnas turer betyder helt skilda ständigt föränderliga förhållanden, kan varken påverka sin budget, större inköp, än mindre sin arbetsorganisation. Med konsekvensen att de olika system som chefer påför redan underbemannade kontor, för att spara tid och pengar, leder till motsatsen. Nyordningarna är helt enkelt inte avpassade för reella arbetsvillkor.

Enligt min vän brevbäraren tar det cirka 1,5 år för de anställda att få en lokalchef att fatta hur jobbet egentligen funkar och de kan strunta i reglementet. Men oftast försvinner chefer snabbare än så. De kan ha skrivit ihop en meningslös handlingsplan; exempelvis detaljstyrning över raster som de anställda förut själva utformat för att smidigt passa arbetsrytmen. Med följden att chefen belönas för sin effektivitet och flyttas upp medan de anställdas arbetsmoral sjunker.

En del av postkaoset har nått lokalpressen. Men när någon chef uttalar sig och förminskar problemen som tillfälliga störningar, så beror det på att ingen på lägre nivå vågar rapportera uppåt om systemfelens omfattning. Högre chefer tror exempelvis att alla inställda turer inrapporterats, att depåer faktiskt kan ersätta lokalkontor och att de så kallade fyra flödena funkar finfint.

Trots att försändelser hopar sig och många aldrig kommer att nå adressaten saknas helt enkelt incitament att dra i nödbromsarna. För det betyder endast att den larmande är en inkompetent chef som inte klarar sitt uppdrag. Och det handlar egentligen inte om att brev och paket ska levereras, utan att implementera reglementen från högre ort och övervaka att de fullföljs utan avvikelser oavsett utfall.

Darth Vader vann inte direkt några priser som årets chef, men management by fear har blivit en ofrånkomlig effekt av det förr så obekanta begreppet ledarskap och dess kult. På 90-talet förändrades de politiska partierna till toppstyrda företag samtidigt som de offentliga verksam­heterna marknadsanpassades. För att täcka över bristerna i systemens funktionalitet har det så kallade ledarskapet upphöjts till både orsaken bakom och lösningen på alla samhällsproblem.

När systemskifte verkar omöjligt så blir ledarväxling det enda alternativet. Men vilken chef vågar då rapportera uppåt att det gått åt helskotta och riskera att få the dark side of the force på halsen?