Det här hände på Saco – egentligen

Så jag gick dit, liksom ett antal av mina gamla kolleger från Civilekonomerna, Jusek och Sveriges Ingenjörer. 17 pensionerade chefer från olika Sacoförbund har gett ut en bok om vad som egentligen pågick i förbunden bakom artigheterna som uttalades i medierna.

I Saco:s mötesrum i Gamla stan satt grånade herrar och damer, tidigare ombudsmän, förbundsdirektörer och förbundsjurister. Och, för all del, även minst en även nu aktiv förbundsdirektör liksom en studentordförande.

Det var fullsatt, ett stillsamt sorl låg över rummet. Några stödde sig mot en käpp i stolarna, de flesta bar kavaj och alla var påfallande artiga. Men skenet bedrar, många konflikter och motstridiga intressen avslöjas i Berättelser från Saco-världen – skildrade av några som var med.

Klart man blir nyfiken på hur det var – egentligen. Fascinerande läsning för alla oss som är nyfikna på förhandlingarna och kompromisserna som pågick bakom draperierna. Liksom sanningen om den nödtorftigt dolda konkurrensen mellan förbunden om medlemmarna.

”Hundarna skäller, men karavanen drar vidare” skriver de tidigare cheferna på Civilekonomerna som under perioden avslutade kanslisamarbetet med Civilingenjörsförbundet och parallellt arbetade hårt för att få teckna egna kollektivavtal.

En annan tuff nöt att knäcka för många av förbunden var om de skulle vara professionsförbund eller fackförbund. Eller både och. Det rätta svaret på det dröjer än i dag.

P.S. Med den här ledaren vill jag passa på att tacka för mig, jag går nu vidare till ett nytt uppdrag. Tack för den här tiden!