Åsikter

Enklare processer krävs för fler jobb

Jakob Stenberg

KRÖNIKA. Hur ska fler komma in på arbetsmarknaden? Frågan är lätt att ställa, men betydligt svårare att besvara. Debattens vågor har på senare tid gått höga och det har knappast saknats förslag: lägre ingångslöner, lättare för nyanlända att starta företag och satsningar på validering och utbildning.

Publicerad

Uppfinningsrikedomen är välkommen och många förslag behövs, inte minst om regeringen ska komma i närheten av sitt uttalade mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

Men en aspekt glöms bort. Frågan är knappast ny och får säkert flera läsare att rygga tillbaka – Las. Yippee! utbrister nog inte alla. Las-frågan har diskuterats i decennier, mer eller mindre. Nu mindre än mer, får man säga. Men i frågan ryms komponenter som potentiellt skulle kunna leda till en mer dynamisk arbetsmarknad med fler vägar in för personer som i dag står långt ifrån.

Låt oss lämna Sverige en stund och blicka mot Storbritannien. Landets utveckling under de senaste sex åren talar sitt tydliga språk: två miljoner fler britter är i sysselsättning i dag, arbetslösheten har sjunkit, och 760 000 nya företag har startats sedan 2010. ”Jobbmiraklet” tillskrivs ofta Camerons administration, men inleddes redan under Labourregeringen och är en följd av en näringslivsvänlig politik. Vid en djupdykning uppenbarar sig reformer som borde kunna inspirera Sverige, inte minst när det gäller mer flexibla anställningsregler.

Den brittiska regeringens uttalade syfte var att få personer långt ifrån arbetsmarknaden i arbete. Ett hinder ansågs vara krångliga regelverk vid uppsägningar, inte minst för små företag som upplevde att administrationen kring uppsägningar var kostsam och betungande. Långa processer hämmade viljan att anställa. Genom ett omfattande lagpaket sjösattes flera reformer som gjorde det enklare och billigare för arbetsgivare vid uppsägningssituationer.

Utvecklingen i Storbritannien har gynnat grupper som tidigare stått långt utanför arbetsmarknaden. Genom fler inträdesjobb och innovativa lösningar har nya vägar in på arbetsmarknaden skapats. Mycket tyder på att de mer flexibla reglerna gjort arbetsgivarna mindre ängsliga för att anställa. Kortfattat: ja, det har blivit lättare att avskeda. Samtidigt har flexibiliteten ökat incitamenten för att anställa och därmed skapat en mer dynamisk arbetsmarknad.

Mer flexibla anställningsregler är givetvis inget alexanderhugg som löser hela den gordiska knuten. Ett batteri av åtgärder krävs för att vända på den svenska skutan. Men det är en viktig del som inte får glömmas bort. Och om man inte orkar dra i gång en utredning så finns det redan en på plats. SOU 2012:62 låter kanske inte så spännande, men den belyser att reglerna är för stränga gentemot arbetsgivaren. Anställningsskyddet består av flera delar och ett avgörande område rör just kostnaden vid tvist om uppsägning. För arbetsgivaren ställs i dag ett oproportionerligt stort kostnadsansvar där bevisbördan nästan helt ligger på entreprenören. Utredningen belyser att varannan tvist om uppsägning tar mer än 17 månader från uppsägningen till dess att Arbetsdomstolen dömer i målet. Läget blir därmed oförutsägbart för arbetsgivaren, som inte vet hur länge den kommer att behöva betala lön till arbetstagaren i samband med en uppsägningstvist. Knappast något som ökar viljan att anställa fler.

Fyra år återstår till målet om EU:s lägsta arbetslöshet ska vara uppnått. Exemplet Storbritannien visar att mycket kan göras på kort tid, om viljan finns.