”Det blir ibland Trump-nivå på diskussionen”

2019-11-14 00:00 Lena Gunnars  

MOT VÄGGEN. Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, anser inte att hans förslag om hur märket ska sättas är särskilt revolutionerande. Ändå lyckas han reta gallfeber på parterna varje gång han kritiserar märket.

Lars Calmfors är för märkessättning. Men han menar att dagens lönenormering måste bli mer flexibel. Den borde ta mer hänsyn till den övriga arbetsmarknaden.

Hur känns det när du anklagas av till exempel Teknik­före­tagen för att sprida ”irrläror”?

– Jag har varit med så länge att jag inte tar åt mig personligen. Däremot är det tråkigt när det blir en väldigt låg nivå på debatten med personangrepp. Vi diskuterar ju samhällsproblem och vill att människor ska bilda sig en uppfattning om hur saker och ting ska göras utifrån rationella argument. Det blir lite Trump-nivå ibland på diskussionen.

Du har tidigare sagt att man ses som en förrädare om man kritiserar märket?

– Ja. Det är inget problem för mig som lever i en annan värld. Men det måste verka väldigt avhållande för aktörerna i systemet att våga driva förändringar. Det är inte bra för nytänkandet.

Ser du en fara för att systemet förlorar sin legitimitet?

– Ja. Men det behövs egentligen inte så stora modifikationer, om man är tillräckligt lyhörd.

Läs mer: Här är Lars Calmfors tre alternativ till industrins märke

Du anser att parterna borde acceptera större flexibilitet i fråga om löneökningar. Varför?

– Jag tycker att märket har satts för lågt och att man ska tillåta mer flexibilitet om det är stora obalanser på delar av arbetsmarknaden. Sjuksköterskor och lärare har haft betydligt snabbare löneökningar än genomsnittet de senaste åren. Om behov och efterfrågan ökar på arbetskraft inom offentlig sektor, måste löneökningarna där hamna på en nivå som lockar dit arbetskraften.

Du menar att den nuvarande lönebildningsmodellen leder till för låga löneökningar. Hur tänker du?

– Med de löneökningar vi har haft de senaste åren är det väldigt svårt att nå inflationsmålet. Om inflationsmålet hade varit utgångspunkten skulle man ha hamnat högre.

Men enligt Teknikföretagen behövs inte inflationsmålet i lönebildningen. Vad skulle det betyda för den svenska lönemodellen?

– Det arbetsgivarsidan konkret säger är att det viktigaste är att upprätthålla den internationella konkurrenskraften. Vi ska ha ungefär så stor exportsektor som i dag. Redan på a-kursen i nationalekonomi lär man sig att lönebildningens funktion inte är att se till att en viss del av ekonomin har en viss storleksordning.

Vilken är lönebildningens roll?

– Att fördela arbetskraften på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.

Kan det inte funka att ha den internationella konkurrenskraften som ankare i stället för inflationsmålet?

– Eftersom lönekostnadsökningarna har varit lägre i vår omvärld och arbetsgivarna vill ha låga löneökningar, är det bekvämt för dem att säga att vi ska titta på konkurrenskraften. Men skulle löneökningarna landa på 4–5 procent i omvärlden byter nog Teknik­arbetsgivarna raskt fot. Då kommer plötsligt inflationsmålsmodellen att bli väldigt populär.

Skulle man kunna räkna löneökningarna i krontalspåslag i stället för procent för att få till högre reallöneökningar i låglöne­branscher?

– Problemet är att vi både har arbetslöshet bland lågkvalificerade och brist på mer kvalificerad arbetskraft, och då särskilt i offentligt finansierad verksamhet. Det är en stor förlust om vi inte lyckas fördela dem som är kvalificerade på ett effektivt sätt. Ibland säger partsföreträdarna att det är en fråga på liv och död att hålla industrinormen. Det är det ännu mer om vi har misslyckats med att erbjuda vård och omsorg som motsvarar behoven. Det är kata­stro­falt.

Försvararna av märket brukar säga att det saknas alternativ. Hur ser du på det?

– Så säger de oavsett om man kommer med ett alternativ eller inte. När jag skrev rapporten åt 6 F, och sedan i min nya bok, har vi försökt skissa på alternativ. 6 F var mer centralistiska än jag och ville ha tillbaka LO och PTK som löneförhandlande parter.

Vilken var din tanke?

– Min var att förbundsförhandlingar kommit för att stanna. Jag kan se en poäng i att det inte ska vara för många parter med när märket sätts. Men jag vill utvidga antalet parter lite.

Då tänker du dig att till exempel handeln kan vara med och förhandla. Varför just den?

– Handeln har uppfattats sätta ett andra märke för krontalspåslag. På arbetsgivarsidan är Almega stort. Kanske skulle sådana parter också kunna vara med och bestämma märket.

Lars Calmfors

Ålder: 71 år.

Familj: Ja, fyra barn.

Bostad: Bor på Gärdet i Stockholm.

Bakgrund: Lars Calmfors är professor emeritus i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för näringslivsforskning, IFN.

Han har tidigare bland annat haft många svenska och internationella uppdrag som: ledamot i styrelsen för European Economic Association 1991–1996, ordförande i Ekonomiska rådet (Finansdepartementet) 1993–2001, ordförande i EMU-utredningen (Calmfors­utred­ningen), Ordförande i Finanspolitiska rådet 2007–2001 och ordförande i Arbets­marknads­ekonomiska rådet 2015–2018.

Utanför jobbet: Tränar, lyssnar på musik.

Om ”push och pull”: Om arbetskraft ska flyttas om, kan man göra det genom att lönerna blir så höga i en del av ekonomin så att arbetsgivarna inte har råd att behålla den. Det hela går lite smidigare om det finns ”pull”, det vill säga att arbetskraften frivilligt vill gå någon annanstans därför att man betalas mer där.”

Lars Calmfors väljer tre

☑ Löpspår - ☐ Löpband

☑ Olga Tokarczuk - ☐ Peter Handke

☐ Amorteringskrav - ☑ Fastighetsskatt

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt