”Jag vill vara med och påverka där jag kan”

2017-06-29 00:00 Calle von Scheele  

PROFILEN. 32 år gammal utsågs Maria Möller till förhandlingschef för Skogs- och lantarbetsgivarna. Några år senare är hon en av de fyra mäktiga som slutförhandlar industrins uppgörelse och sätter nivån för löneökningarna i hela samhället.

I Näringslivets Hus på Östermalm i Stockholm samsas Svenskt Näringsliv med flera av sina medlemsförbund. Den som vill göra karriär på arbetsgivarsidan kan ta hissen.

– Jag har inga andra karriärplaner utom att jag som person söker utmaningar, säger Maria Möller när hon möter Lag & Avtal.

Hon tar emot i ett sammanträdesrum med möblering i mörka träslag. I grunden är alla sammanträdesrum lika med långa bord och stolar på rad, medan varje förhandling är speciell på sitt eget sätt. Inte minst förhandlingen om märket.

I vintras räknade Teknikföretagens tunge förhandlingschef Anders Weihe med att ha Industriarbetsgivarnas Robert Schön vid sin sida. ”Om inget sensationellt inträffar blir det så”, sa han då. Men Robert Schön trappade ner och sensationen inträffade.

Maria Möller svingade sig in i den mäktiga gruppen, som ung kvinna från ett av de mindre arbetsgivarförbunden av de 13 som står bakom industriavtalet.

– Det handlar inte om att jag är ung kvinna, utan mer om min kompetens, säger hon och betonar att hon sitter i gruppen som företrädare för alla arbetsgivarförbunden, inte för Skogs- och lantarbetsgivareförbundet, SLA.

Sedan några avtalsrörelser har arbetsgivarna och facken inom industrin skött slutförhandlingarna i en mycket begränsad grupp. Två från facket och två från arbetsgivarna. Med få personer i rummet blir det lättare att föra förtroliga samtal.

– Det är en spännande utmaning att försöka ro de sista förhandlingarna i land. Jag vill gärna vara med och påverka där jag kan, säger Maria Möller och slår bort frågan om hon kommer förhandla märket om tre år med orden ”vi har ingen aning om vad som sker om tre år”.

Sedan förtydligar hon:

– Jag har inga andra planer än att vara kvar här, och är jag det ser jag fram emot att vara med i den grupperingen igen.

Maria Möller är uppvuxen i Lerberget två mil norr om Helsingborg. Redan som liten ville hon förändra så att saker och ting blev mer rättvisa. Rättspatoset förde henne senare till juristlinjen, men hon var inte den som tog ledningen i elevrådet på skolan. Som idrottstjej ägnade hon fritiden åt fotboll, tennis och innebandy.

Hennes mormor sådde ett frö som så småningom växte till ett starkt intresse för arbetsrätt.

Mormodern var en facklig kämpe i LO-förbundet Beklädnads och jobbade på Arnebergs korsettfabrik i Höganäs. När mormodern gick bort i julas 102 år gammal hade under hennes levnad arbetslivet förändrats i grunden.

– Jag har haft med mig det här sedan jag var väldigt liten. Mormor och jag stod nära varandra. Hon berättade historier om hur det var förr. Jag tyckte att det var ett spännande och intressant område.

Vad tyckte din mormor om att du valde arbetsgivar­sidan?

– Hon hade liksom jag en förståelse av att det handlar om ett samspel, även om arbetsgivare och fack har olika mål. På den punkten var hon väldigt förstående från sitt håll och jag från mitt.

Maria Möller hör till den sortens arbetsgivarföreträdare som hellre samtalar direkt med dem som berörs än söker konfrontation. När kolleger inom Svenskt Närings­liv dundrar ”LO hotar den svenska modellen” så bjuder Maria Möller i stället in till rundabordssamtal.

I dessa deltar inte bara parternas förhandlare, utan då inbjuds även respektive förhandlingsdelegation.

– Vi förstår varandra lättare om vi får höra direkt från motpartens branschföreträdare hur de ser på saker och ting och vice versa. De som jobbar i branschen känner den bäst, och känner hur det är att vara där som arbetsgivare och arbetstagare. Då är en viktig dimension att få in i förhandlingsrummet.

Men trots de mjuka rundabordssamtalen och mormors fackliga engagemang kan även Maria Möller falla för frestelsen att framställa facket som lömskt. Den 11 april i år retweetade hon en video som liknade Byggnads vid maffian i de klassiska filmerna om Gudfadern.

– Jag tycker att vi har ett ansvar som arbetsgivare och fack att värna den svenska modellen. Det finns situationer när facket inte värnar den. Det var i samband med en sådan händelse jag tweetade.

Videon producerades i samband med att Lex Laval revs upp.

Bidrar inte sådana tweet till det osunda debattklimatet i sociala medier?

– Det handlar inte om det, utan om att vi arbets­givare och fack blir granskade utifrån hur vi hanterar vår makt. Om vi gör fel lyfts det fram. Det handlar också om att den nya generationen finns på twitter och andra sociala medier. Om vi inte har deras förtroende faller hela den svenska modellen.

I det här sammanhanget betonar Maria Möller hur mycket hon själv tror på den svenska modellen.

Själv trivs hon bäst i den världen, där vid sammanträdesbordet i förhandlingarna med facket.

– Denna typ av förhandlingar är extra utmanande, eftersom man inte kan byta ut motparten. I en affärsförhandling kan du ibland välja och gå till en annan part. Här är vi utvalda och måste komma överens.

Hon har som kvinna spräckt flera könsmurar. Som ung förhandlingschef gjorde hon entré i ett mansdominerat skrå. Hon är den första kvinnan i den lilla grupp som förhandlar märket. Och som förhandlare åt golf­banorna upptäcktes hon av golfvärlden och valdes för ett två år sedan in i Svenska Golfförbundets styrelse.

I april blev hon förbundets första kvinnliga ord­förande. Över 100 år tog det att spräcka den köns­muren.

Och det är ingen skrivbordsgolfare som styr förbundet. Som gammal bollsportare har Maria Möller på elva år gått från nybörjare och sänkt sitt handikapp från max till mycket låga 4,5.

– Jag började spela för att jag och min fästman Kristofer skulle hitta en idrott som ingen var bra på. Golf hade ingen av oss testat.

På helgerna försöker hon prioritera en runda på golfbanan. Hon tycker att det är en bra avkoppling från ett hektiskt och utmanande arbetsliv, men också ett bra sätt att umgås med vänner och fästmannen.

– Jag är en tävlingsmänniska. Det är så vi två gör upp om vem som ska diska hemma.

Första kvinnan

Namn: Maria Möller.

Ålder: 38 år.

Tjänst: Vice vd och förhandlingschef på Skogs- och lant­arbets­givare­förbundet.

Aktuell: Fick det tunga uppdraget att tillsammans med Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe slutförhandla om industrins uppgörelse, som sätter märket för löneökningarna i hela samhället.

Aktuell II: Valdes i april till Golfförbundets första kvinnliga ordförande, efter över 100 år med män på den posten.

Karriär: Läste juridik och jobbade parallellt på Föreningssparbanken (nuvarande Swedbank). Sedan 2003 i olika roller inom Arbio, som är servicebolaget för Skogsindustrierna, Trä- och möbelföretagen, Grafiska företagen och SLA. Numera jobbar hon enbart för SLA.

Kopplar av: Går en runda på golfbanan nästan varje helg och på semestern.

Koppar av II: Sitta framför brasan på landet i stillsamma tankar.

Om kvinnliga förhandlare: Tror att det är bra med balans i alla sammanhang och så också bland männen i industrins slutförhandlingar.

Landsbygdens arbetsgivare

SLA (Skogs- och lantarbetsgivare­förbundet) är arbets­givarorganisation för drygt 4 000 medlemsföretag inom de gröna näringarna: Skog, Virkes­mätning, Jordbruk, Trädgårdsodling, Trädgårdsanläggning, Djursjukvård och Golf.

Företagen har nära 30 000 anställda. De flesta är små företag med färre än 10 anställda. Viktiga frågor för förbundet är säsongsanställningar, flexibel arbetstidsförläggning och extra personal vid arbetstoppar. Sådana frågor är avgörande för tillväxten i dessa branscher.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt