”Lönerna har inte följt med – trots otroliga resultat”

När förhandlingarna mellan PTK och Svenskt Närings­liv inleds blir det under stark tidspress. Om inte parterna själva levererar flexiblare turordningsregler och förbättrad omställning genom­förs januariöverenskommelsen. En statlig utredning har redan tillsatts.

Hur påverkar den förhandlingarna?

– Det är aldrig bra att förhandla under hot. Men direktiven innehöll ingen överraskning. Vi är redan medvetna om att både vi och motparten kommer att plocka in en massa andra frågor än de smala delar som ligger i den utredningen.

Hur kan man undvika godtyckliga upp­sägningar om turordningsreglerna görs generösare?

– Förhandlingsrätten måste vara kvar. En facklig part ska vara med i förhandlingarna och granska skälen till neddragningar, arbets­brist eller enskilda förhandlingar kring individer.

Motparterna har redan uttryckt önskemål om att fritt få välja vilka som ska sägas upp. Vad är ditt svar på det?

– Det är där det är viktigt att maktbalansen mellan parterna finns kvar.

Hur skulle arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling se ut, om du fick bestämma?

– Arbetsgivaren borde upprätta en plan för varje medarbetares kompetensutveckling kopplat till långsiktiga planer för företaget. Ingenjörerna har redan en hög utbildning, det vi saknar är kortare, tekniska utbildningar. Det önskar vi att staten, universitet och högskolor ska titta på.

Arbetsgivarna måste ta hand om omställningsfrågorna mer långsiktigt, menar du – hur då?

– Vi har redan gjort väldigt mycket tillsammans med arbetsgivarna. Vi har gemensamt gjort förändringar när det gäller sjuka, som fått bättre möjlighet att komma in i omställningssystemet. Vi hoppas på samma sak också för de visstidsanställda. Även de tills­vidareanställda ska kunna få ännu bättre stöd. Men då måste arbetsgivarna bli bättre på att titta på vilken kompetens som kommer att behövas om 5-10 år.

Och utbyggnad av flexpension?

– Ja, den ska byggas ut. Vi har även flera andra viktiga frågor inför avtalsrörelsen, lönen förstås, men också kring arbetsmiljö och arbetstidsfrågor. Den psykosociala arbets­miljön är krutdurken. Vi har oerhört många medlemmar som jobbar alldeles för mycket och för länge. Nivån motsvarar nära 5 000 ingen­jörer i övertid, enligt vår fjolårsstatistik. Vi har skyddsregler i kollektivavtalen som försvinner i samband med att medlemmar förhandlar bort sin rätt till övertidsersättning.

Är det fortsatt industrins parter som ska sätta märket?

– Ja. Vi bygger vårt välstånd på den internationella konkurrenskraften. Vi har också visat att det går att få relativlöneförändringar med detta system.

Du har tidigare sagt att märket blivit både golv och tak för löneökningar?

– Ja, det har märkts i våra avtal att märket har fungerat på det sättet. Vi har mött arbetsgivarna i att de vill ha lokal lönebildning och tror också väldigt mycket på det. Men lönerna har inte följt med, trots företagens otroliga resultat.

Vad hoppas ni kunna göra åt det i avtals­rörelsen?

– Vi kommer behöva titta på avtalskonstruktionerna. Kanske får vi använda oss av sådana medel som andra gör, garantier på något sätt.

Över hälften av ingenjörerna i privat sektor och majoriteten av dem i landstingen/regionerna svarar i en enkät nej på om de haft möjlighet att påverka löneförslaget under lönesamtalet – vad tänker du om det?

– Avtalen är konstruerade så att det ska vara möjligt att påverka sin lön. Jag som är löne­sättande chef vet att man ser mycket, men faktiskt inte allt en medarbetare gör. Löne­samtalen är det tillfälle där medarbetaren har en möjlighet att föra fram de insatser som gjorts under året. Om man inte är nöjd ska man säga ifrån till sin chef och kontakta det lokala facket.

Nyutexaminerade kvinnliga civilingenjörer får över tusen kronor mindre i lön än manliga, enligt er egen statistik. Har ni misslyckats som fackförbund?

– Vi har ett ansvar för att stötta medlemmarna när det gäller löneförhandlingar. Men det absolut största ansvaret har arbetsgivaren, som inte ser till att lönesätta män och kvinnor lika.

Du anser att det är konkurrensklausulerna snarare än turordningsreglerna som ger inlåsningseffekter på arbetsplatserna, hur då?

– Det lägger en hämsko på individen om man till exempel jobbar på ett amerikanskt bolag och har bilden av att man i USA blir stämd för det ena och det andra. Klausulerna kan göra att våra medlemmar inte vågar söka nya jobb på flera år. De riskerar då att tappa kompetens, som är en färskvara.