Teknikföretagen lämnar industriavtalet

2010-04-29 12:55 Elisabet Örnerborg  

I stället för att vara en norm har de först tecknade avtalen inom industrin kommit att bli en tvångströja för de andra förhandlarna och ett golv. Därför säger Teknikföretagen i dag, torsdag, upp industriavtalet till den 31 oktober 2010.

”Välkommen till presskonferens med anledning av avtalsrörelsen 2010” stod det i Teknikföretagens kallelse. Väl på plats, menade både Teknikföretagens vd Anders Narvinger och dess förhandlingschef Anders Weihe att uppsägningen av samarbetet inom industriavtalet inte hade att göra med årets avtalsrörelse. Nej, den var planerad sedan länge.
– Redan efter förra avtalsrörelsen visade det sig att flera parter på arbetsmarknaden inte respekterade industrins funktion som normbildare, sa Anders Narvinger.
– Omgivningens acceptans för industriavtalet har minskat. Acceptans finns inte heller längre bland industriavtalets parter. Avtalet är kört i botten, det har spelat ut sin roll, sa Anders Weihe.

Han sa också att de andra parterna har reagerat mot industriavtalet och sett det som något som träs över huvudet på dem.
– Successivt har industrins avtal, från att ha varit normerande, kommit att bli ett golv.
Men uppsägningen beror inte på förra avtalsrörelsens räknesnurra eller den här avtalsrörelsens låglönesatsning, och inte heller har det med de opartiska ordförandenas funktion att göra. Utan det är synen på lönebildningen som har blivit skev. Teknikföretagen håller fast vid att det är den konkurrensutsatta sektorn som ska vara lönenormerande. Och då särskilt deras egen bransch, eftersom Teknikföretagen har industrins högsta arbetskraftskostnader.
– Vi säger upp industriavtalet, inte för att omförhandla det, men vi är öppna för att diskutera hur lönebildningen i Sverige ska gå till, sa Anders Narvinger.
De betonade båda två att de inte vill ha någon tillbakagång till LO-SAF-tiden; inga centrala förhandlingar alltså. Att arbetsgivarförbunden inom Svenskt Näringsliv haft ett nära samarbete i den här avtalsrörelsen beror på det fackliga samarbetet, menade de.
– Det är centraliseringen inom facken som tvingat fram en samordning hos oss, sa Anders Narvinger.
– Riksavtal, centrala kollektivavtal, kan ha ett intresse, men det måste finnas utrymme för företagsanpassning, tillade Anders Weihe.

 

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna