Sacos chefsjurist: Stråths förslag kan skapa nya problem

Den lösning Stråth förordar är ett system med allmängiltigförklaring av kollektivavtal. En styrande faktor ska vara att det enbart ska användas när det löser problem som inte kan lösas på annat sätt, vilket är en rimlig utgångspunkt.

Vi kan dock inte stanna vid de problem vi ser idag. Om vi på allvar ska överväga allmängiltigförklaring behöver vi tänka mer långsiktigt. Annars är risken stor att vi fortsatt får lappa och laga, i värsta fall med hjälp av än mer statlig inblandning.

Först måste vi veta i vilket syfte allmängiltigförklaring införs. Motiven skiftar avsevärt vid en jämförelse. I Finland var syftet att skapa ett enhetligt kollektivavtalssystem för att undvika avtalskonkurrens, medan Norge ville motverka social dumpning. Motiven påverkar i sin tur både systemets utformning och räckvidd.

Läs också:

Stråth lyfter problem av olika karaktär, med statlig inblandning som gemensam nämnare. Rättsosäkerhet uppstår när tillämpningen läggs över från parterna och AD till offentliga tjänstemän och andra domstolar. Det är självklart olyckligt, men det är tveksamt om detta helt kan undvikas genom allmängiltigförklaring.

Allmängiltigförklaring innebär per se statlig inblandning, även om systemet utformas partsnära. Statlig tillsyn ingår i någon form. Oorganiserade arbetstagare är hänvisade till allmän domstol för att utkräva sina villkor. Om vi dessutom låter oss inspireras av det norska systemet är det bara ett fåtal branscher som skulle beröras. Arbetskraftsinvandring förekommer inom betydligt fler branscher, där Migrationsverket fortsatt skulle få pröva vad som är kollektivavtalsenliga villkor.

Läs Claes Stråths debattartikel:

Erfarenheten visar också att allmängiltigförklaring inte alltid varit en framgångssaga. I en majoritet av de EU-länder som har allmängiltigförklaring, används systemet inte alls eller i liten utsträckning. En klar majoritet har dessutom minimilönelagstiftning som komplement, dock ej Norge och Finland. Vi vet dock att norska allmängiltigförklarade lönevillkor är ifrågasatta av ESA och EFTA-domstolen, samtidigt som det kommer signaler om missnöje med systemet från arbetsgivarsidan. I Finland ökar andelen anställda som inte alls omfattas av kollektivavtal.

Allmängiltigförklaring kan inte heller möta alla de utmaningar som vi står inför. Hur löser vi det utanförskap som lett till politiska propåer om sänkta lägstalöner? Klarar vi att stå emot krav om en europeisk minimilön? Vad händer när arbetsmarknaden omvandlas och allt fler anlitandeformer faller utanför kollektivavtalen?

Det svenska kollektivavtalssystemet präglas av mångfald, vilken bidrar till den flexibilitet som gör vårt system framgångsrikt och unikt. Om vi inför allmängiltigförklaring kommer denna flexibilitet att påverkas. Det finns en risk att ett sådant system driver fram ett mer homogent kollektivavtalssystem och att löner och andra villkor blir mer fasta för att möta krav på transparens.

Det är viktigt att ha en realistisk bild av vilka problem ett system med allmängiltigförklaring förmår att lösa, vilka problem det skapar och vilka nya problem som väntar runt hörnet. Saco bidrar gärna konstruktivt i ett sådant samtal. Men med så viktiga värden på spel måste vi också överväga andra lösningar på de problem vi ser, så att det inte slutar med att vi skjuter mygg med kanon.

Lena Maier Söderberg,

chefsjurist vid Saco