Debatt

Ställ hårdare krav på arbetsgivarna – inte på barnfamiljerna

I Sverige idag har vi en föräldraledighet som innebär viss valfrihet, en valfrihet som vissa politiska partier vill inskränka - och nu har även mitt fackförbund, Ledarna, tydliggjort att det vill gå på samma linje, skriver Josefin Wilson.

REPLIK. Vems är felet att kvinnor får sämre löneutveckling, karriär och pension? Enligt Ledarna är det kvinnorna själva, när de med laglig rätt väljer att vara hemma med barnen. I mitt tycke är dock felet snarare arbetsgivarnas.

Män tar ut färre föräldradagar än kvinnor, särskilt första året. Varför är det ett problem? Jo, det leder till sämre löneutveckling, karriär och pension för kvinnor. För arbetsgivarna innebär det ett större risktagande att anställa kvinnor. Det påverkar särskilt chefsförsörjningen, då det fortfarande på grund av rådande normer är fler män än kvinnor som arbetar som chefer.

Vems är felet att kvinnor behandlas så på arbetsmarknaden? Enligt Ledarna är det kvinnorna själva, när de med laglig rätt väljer att vara hemma. Ledarna anser att denna möjlighet för kvinnor måste inskränkas. I mitt tycke är dock felet snarare arbetsgivarnas. Det är de som förfogar över instrumenten för att missgynna kvinnor på grund av föräldraledighet när det gäller lön, karriärutveckling och pension etcetera.

Läs också:

Kvinnorna själva äger knappast den här frågan. Så hur ska man få bukt med problemet? Är det rätt att inskränka kvinnors möjlighet till föräldraledighet eller vore det bättre att faktiskt ta tag i det lagstridiga förfarande som arbetsgivare agerar efter när kvinnor missgynnas i yrkeslivet? 

Att dela lika på föräldraledighet är egentligen en oerhört fin tanke och självklart något vi själva strävar efter i relationen med våra egna barn. Vi är en jämställd höginkomsttagarfamilj där båda har bra jobb och långa utbildningar. För oss är det inga problem att välja hur länge vi vill vara hemma med våra barn. Vår ekonomi tillåter oss att plocka ut ganska få dagar, men ändå vara hemma relativt länge. Vi prioriterar tid med våra barn, vi vill faktiskt vara hemma med dem, samtidigt som vi båda vill ha bra och fungerande karriärer.

Problemet är att en förändring i rådande lag inte bara skulle påverka oss, utan alla småbarnsfamiljer, oavsett inkomst/utbildning/karriär. Även de som har sämre ekonomi och måste plocka ut fler dagar för att överleva skulle få kraftigt minskade möjligheter att vara hemma med sina barn, om det inte längre är möjligt att överlåta det antal dagar som är fallet nu. Det här gäller både kvinnor och män, men problemet är ju fortfarande männens mindre uttag, så låt mig hålla mig till det. 

Mannen har rätt att plocka ut fler dagar, men gör det alltså inte. Kommer det verkligen att hjälpa att lagstadga bort dagar från kvinnan? Kommer det att stärka mannen i sin papparoll? Kommer det att förändra familjens vilja och förutsättningar att dela upp dagarna? Kommer pappor att med lagens hjälp känna sig mer rättfärdigade av staten att plocka ut fler föräldradagar och därför automatiskt göra det? Varför gör de inte det i dag?

Är mannen så underkuvad i förhållandet att han inte vågar ta ut fler dagar, eller är kvinnan så förtryckt att hon måste vara hemma mer än mannen? Eller handlar det om normer och förväntningar, som Annika Elias skriver?

Jag skulle jag vilja säga att det beror på massor av olika saker, som att ena partnern är egenföretagare, att mamman behöver sitt första år för ren återhämtning från graviditet och förlossning, ekonomin och så vidare. Jag skulle vilja påstå att anledningarna är lika många som det finns familjer och skulle knappast försvinna för att lagen ändras till att mamman har rätt till färre dagar än i dag. 

Mitt förslag är att ge tillbaka ansvaret till dem som faktiskt bär ansvaret, det vill säga arbetsgivarna. Ställ hårdare krav, stärk kollektivavtalen, ge arbetsgivarna skulden – inte de redan hårt pressade småbarnsfamiljerna. 

För vems skull vill Ledarna inskränka min rätt till självbestämmande? Enligt dem är det för att kvinnor ska kunna behålla sin position på arbetsmarknaden. Men enligt mig är arbetsgivarna de enda som skulle gynnas av en individualiserad föräldraförsäkring, eftersom mammorna då skulle lagstadgas tillbaka till sitt arbete i ett tidigare skede. En het potatis som "jämställdhet-framför-allt-etablissemanget" verkar ha missat. 

För mig och min familj och alla jämställda familjer med hyfsad inkomst är detta egentligen en icke-fråga, ett välfärdsproblem. Det är inte vi som skulle drabbas hårdast.

Josefine Wilson,
engagerad chef och engagerad mamma