Alkoholisten måste berätta

Arbetsgivarens skyldighet att rehabilitera alkoholiserade anställda är väl etablerad i Arbetsdomstolens praxis. Men om alkoholisten lyckas dölja att exempelvis olovlig frånvaro beror på missbruk, kan arbetsgivaren ha rätt att avbryta anställningen.

En man hade stämt sin före detta arbetsgivare, ett bokbinderi, i Huddinge tingsrätt. Mannen ville få sin uppsägning från maj 2005 ogiltigförklarad. Han ville också ha 100.000 kronor i allmänt skadestånd.

Men tingsrätten fann att uppsägningen, som bokbinderiet motiverade med att mannen varit olovligt frånvarande, hade saklig grund.

Mannen, som var alkoholist, överklagade till Arbetsdomstolen. Därefter avled han i maj 2009. Därmed föll mannens skadeståndsanspråk. Dödsboet fortsatte att driva målet för att slippa betala bokbinderiets rättegångskostnader från tingsrätten.

Dödsboet: Uppsägningen saknar saklig grund då mannen led av alkoholism.

Bokbinderiet: Mannen har varit olovligt frånvarande och något missbruk har man inte känt till på arbetsplatsen.

Arbetsdomstolen: Det måste antas att mannens omfattande frånvaro från arbetsplatsen hade sin grund i hans alkoholism. Utredningen i målet styrker att det var ett alkoholmissbruk av sjukdomskaraktär.

Eftersom det är svårt för en alkoholist att tala öppet om sin sjukdom, har arbetsgivaren ett ansvar att försöka ta reda på orsaken till den olovliga frånvaron. Men samtidigt har arbetsgivaren inte ensam har detta ”utredningsansvar”. Även arbetstagaren måste naturligtvis medverka till att problemen kommer i dagen.

Mannen hade aldrig berättat för någon på arbetsplatsen om sitt missbruk. Han kom aldrig full till jobbet. Dessutom hade han andra problem efter en vårdnadstvist. Det fanns personer som hade hotat mannen.

Bokbinderiets chef vittnade i Arbetsdomstolen om att han hade hört talas om de här problemen. På företaget levde man därför i tron att det var vårdnadstvisten och hoten, och inte missbruk, som låg bakom frånvaron.

Sammantaget anser Arbetsdomstolen att bokbinderiet inte har känt till den anställdes missbruk. Därmed har bolaget inte heller kunnat ta ställning till rehabilitering.

Den olovliga frånvaron diskuterades flera gånger på arbetsplatsen. Mannen hade fått en muntlig varning. Arbetsdomstolen anser därför att det måste ha stått klart för mannen att hans anställning var i fara om han inte ändrade sitt beteende. Trots det fortsatte den olovliga frånvaron i sådan omfattning att det motiverade uppsägningen.

Domslut: Arbetsdomstolen fastställer enhälligt tingsrättens dom. Domen kommer inte att refereras.