Nyheter
”Att strejka mot något så kassaskåpssäkert är bara märkligt”
73 pendeltågförare stäms för olovlig stridsåtgärd. Det höga yrkade skadeståndet på 6 000 kronor motiveras av arbetsgivarsidan bland annat med att en lång och i dubbel bemärkelse demokratisk process föregått beslutet att avskaffa tågvärdarna.
Publicerad
Uppdaterad
Den vilda strejken vid pendeltågen i Stockholm får som väntat arbetsrättsliga följder. Arbetsgivarorganisationen Tågföretagen stämmer fackförbunden Seko och ST samt 73 namngivna lokförare anställda vid MTR Pendeltågen AB.
Håll dig uppdaterad med Lag & Avtals nyhetsbrev
Tvisten gäller olovlig stridsåtgärd. Tågföretagen anser att lokförarna gått ut i vild strejk. Fredsplikt råder enligt Spårtrafikavtalet som gäller fram till 30 april 2023. Arbetsgivarorganisationen yrkar att Arbetsdomstolen förklarar strejken vid MTR otillåten och i strid med 41 och 42 §§ MBL. Vidare vill Tågföretagen att domstolen ålägger de strejkande att omedelbart återuppta arbetet, vilket är vanligt i sådana här ovanliga ärenden. I stämningsansökan finns också ett krav på skadestånd från var och en av de 73 lokförarna med 6 000 kronor.
Strejken har pågått 17-19 april och har kraftigt reducerat pendeltågstrafiken i Stockholm. De strejkande kräver att beslut om att inte ha tågvärdar ombord rivs upp. Detta av säkerhetsskäl. Tågvärdarna ska ersättas av kamerasystem som ska göra det möjligt för lokföraren att själv öppna och stänga passagerarnas dörrar.
Pierre Sandberg, förbundsdirektör på Tågföretagen säger att frågan om tågvärdarna är beslutad av de folkvalda politikerna i Region Stockholms trafiknämnd. Först under en mandatperiod med borgerlig majoritet och därefter under nuvarande rödgröna majoritet.
– Det handlar om ett politiskt beslut. MTR som tjänsteutförande företag gentemot trafikhuvudmannen har bara att leverera det som trafikhuvudmannen har beställt. Om inte tågvärdarna finns med i det framtida tänket så ska inte MTR ha tågvärdar.
Skadeståndsbeloppet som arbetsgivarsidan kräver av var och en av de strejkande lokförarna är dubbelt så högt som det normgivande belopp som Arbetsdomstolen bestämde vid renhållningsarbetarnas vilda strejk 2017. Det finns flera skäl till det, enligt Pierre Sandberg.
– Dels är det ett politiskt beslut fattat av två demokratiskt valda majoriteter och MTR har bara att utföra tjänsten så som huvudmannen beställer den. Dels har förändringen diskuterats under lång tid.
Arbetsgivarsidans ombud, chefsjuristen Jonas Stenmo på Almega, fyller på om den yrkade skadeståndsnivån på 6 000 kronor:
– Här är det ingen tvekan om att de strejkande förväntar sig att de ska få betala skadestånd och de spekulerar i att det blir lågt. Det tycker jag också är en försvårande omständighet liksom att strejken pågår under avtalsrörelsens förhandlingar.
Jonas Stenmo säger också att arbetsgivarsidan vägt in att skadan för MTR riskerar att bli stor samt att tredje man drabbas.
– Det är skadeverkningar av sällan skådat slag, dels för bolaget och även för resenärerna.
Totalt kräver arbetsgivarsidan 438 000 kronor i allmänt skadestånd av de 73 lokförarna, vilket är mycket pengar. Samtidigt har de strejkande, enligt egna uppgifter på Facebook på tisdagen, samlat in 1,3 miljoner kronor. Är skadeståndsbeloppen tandlösa?
– Det är det här man kan yrka, man kan inte yrka ekonomiskt skadestånd. Huruvida det är tandlöst får andra bedöma. Men det är viktigt att markera när det vidtas stridsåtgärder mot demokratiska beslut, säger Jonas Stenmo.
Pierre Sandberg säger att frågan om kameror och tågvärdar har utretts ur såväl ett arbetsmiljöperspektiv som ett säkerhetsperspektiv.
– Allting har gjorts hundra procent enligt reglerna. De politiska besluten är demokrati gånger två. Att strejka mot något så kassaskåpssäkert är bara märkligt.
Tågföretagen vill att Arbetsdomstolen beslutar om omedelbar återgång till arbetet. Strejken ska enligt de strejkande själva pågå fram till midnatt på onsdagen. Det återstår att se om Arbetsdomstolen hinner före. Enligt Pierre Sandberg återstår det också att se om lokförarna kommer tillbaka efter det utlovade klockslaget.
– De har inte hållit sig till fredspliktslöftet så vi få se om de kommer hålla det här, säger han.
Att bestämma strejkens längd till tre dagar kan framstå som noggrant uttänkt av strejkens organisatörer. Först ska lokala parter samlas till överläggning och vidta åtgärder för strejkens upphörande. Det tar en dag. Därefter ska arbetsgivaren formulera en stämningsansökan till Arbetsdomstolen och lämna in den. Ytterligare en dag. Sedan har Arbetsdomstolen att ta ställning till arbetsgivarens yrkande om omedelbar återgång i arbete. En tredje dag.
Ursprungligen fanns ett yrkande i stämningsansökan riktat mot Seko om skadestånd på 100 000 kronor. Tågföretagen ansåg att lokala företrädare för Seko på MTR uttryckt att de inte behövde medverka till den olovliga strejkens upphörande, en skyldighet som framgår av 43 § MBL. Detta yrkande har Tågföretagen återtagit redan samma dag som stämningsansökan inkom, texten är överstruken på domstolens kansli.
Jonas Stenmo säger att MTR i ett sent skede valde att inte för närvarande lägga fram ett sådant yrkande. Men han utesluter inte att det kan komma senare.
Att både Seko och ST är instämda, trots att inget skadeståndskrav är riktat mot något av förbunden bygger på formella regler som finns i lagen om rättegången i arbetstvister, förklarar Jonas Stenmo.
