Åsikter

Blicken ska höjas från Bryssel

Lennart Kriisa

LEDARE. Lyftkranarna gnisslar och knakar i byråkratkvarteren i Bryssel. Vi behöver större kontorsytor, hävdar lobbyisten vi träffar från Kreab. Hon har ägnat sig åt lobbying i tio år och branschen bara växer, särskilt för miljöfrågorna.

Publicerad

Lobbyisterna står på kö för att påverka makthavarna, men segrarna är inte längre lättvunna. Sedan utvidgningen går allt trögare i EU. Att parlamentet fått mer makt har inte gjort saken bättre. Ta bara direktivet om mammaledighet. Kommissionen och parlamentet tycker olika, då är det tvärstopp.

Känslan av tungroddhet blev tydlig under Lag & Avtals årliga studieresa till Bryssel. Vissa länder har ordning i kassakistan, i andra gapar den tom. Alla måste ändå dra åt samma håll. Inte kons­tigt att pannorna låg i djupa veck hos de högst ansvariga för arbetsrätten inom EU.

”Räkna inte med några nya direktiv från oss”, klargjorde portugisen Armando Silva, direktör för avdelningen för arbetsrätt.

Han var frispråkig inför Lag & Avtals läsare. Men också bekymrad och framförde en vädjan:

”Vi måste sluta prata om Laval, det finns fler viktiga frågor”, sa han med udden riktad mot Sverige.

Holländaren och vice avdelningschefen Sjoerd Feenstra, satt vid hans sida och nickade instämmande. De lovade lösningar för Lavalfrågan före nyår, sedan får det vara nog. En upprensning väntar bland de existerande direktiven, formuleringarna måste bli tydligare och enklare.

”Mycket gnäll har det blivit på direktiven”, konstaterade direktör Silva.

Vi kom in på bemanningsdirektivet. Skyddsregler, javisst, men samtidigt ska alla hinder bort, fritt fram att bemanna. Att tvingas förhandla innan företaget tar in ett bemanningsföretag, är det ett hinder?

Sjoerd Feenstra suckade och svarade med ett exempel: Ett hinder är om det finns en bestämd kvot för antalet bemanningsanställda, som att maximalt 30 procent av personalstyrkan får vara bemanningsanställd.

Vi vandrade vidare till de enkla lokalerna där Svenskt Näringsliv håller till. Organisationen börjar tröttna på Bryssel, personalen har skurits ned från nio till tre. Blicken ska i stället höjas, nu är det globalt tänkande som gäller, ett frihandelsavtal med USA är den våta drömmen. Kanske förbygger de sig i Bryssel.