nyheter
Blygsamt trendbrott fortsätter: fler med i facket
För andra året i rad får fackförbunden fler medlemmar. Men en svår utmaning är att förmå medlemmarna att ta steget och engagera sig som förtroendevalda. En aktuell rapport av Anders Kjellberg synar utvecklingen.
Annons
2024 var det andra året i rad då antalet förvärvsarbetande fackmedlemmar ökade. Tjänstemännens organisationsgrad steg med en procentenhet från 73 till 74 procent.
Grupperna arbetare och tjänstemän sammanslagna ökade sin fackliga organisationsgrad från 68 procent till 69. Bland arbetare är organisationsgraden 58 procent men variationerna mellan olika LO-förbund är stora.
Anders Kjellberg, sociologiprofessor i Lund, har återigen skrivit en rapport om facklig anslutningsgrad som publiceras tillsammans med Arena Idé. Han noterar att dagens siffror ligger rejält under toppnoteringarna från mitten av 1980-talet. Då var omkring 85 procent av de yrkesarbetande med i facket. En liten ökning kan ändå alltså noteras. Huruvida det är en trend som kommer att hålla i sig är vanskligt att säga, tycker han.
– Det är svårt att sia om. Det är en liten ökning. Antalet medlemmar handlar inte bara om organisationsgraden utan även om hur många människor det finns på arbetsmarknaden. Både tjänstemän och arbetare i åldrarna 16-64 år blev färre under 2024.
Det är en massa faktorer som man måste ta hänsyn till när man analyserar trenderna.
– Tjänstemännens andel av de anställda har under lång tid ökat. Det håller uppe organisationsgraden eftersom tjänstemän oftare är med i facket än arbetare.
En rad strukturella förändringar i arbetaryrken ligger bakom den lägre organisationsgraden. Ofrivilligt deltidsarbete ökar inom många arbetaryrken liksom visstidsanställningarna. Fler unga och utrikes födda återfinns också i LO-jobben
– Det gör att det är svårare att organisera arbetare.
Anders Kjellberg brukar ibland prata om strukturell individualism. Där det inte finns någon lokal klubb kanske ingen får frågan om de vill gå med i facket. Då är det färre som ansluter sig.
I två avseenden har arbetarna emellertid en starkare ställning än tjänstemännen. Andelen arbetare som omfattas av kollektivavtal och andelen förtroendevalda som företräder arbetare är högre än hos tjänstemännen.
Tillsammans förlorade LO-förbunden 21 400 medlemmar under 2024. Kommunal backade mest, ett tapp av 7 049 medlemmar. Det beror främst på att förbundet avsade sig ett antal centrala avtal inom de gröna näringarna. Seko, Livs, Fastighets samt Hotell- och Restaurangfacket tog över avtalen. Byggnads växte genom att Målarna upplöste sitt förbund och anslöt sig till Byggnads.
I årets avtalsrörelse har ersättning till deltidsarbetande som arbetar mer än sitt arbetstidsmått höjts i många kollektivavtal. Det kan komma att leda till en större andel heltidsanställda, tror Anders Kjellberg.
– Så kan det vara. Många jobbar på ofrivillig deltid. Om de går över till heltid kan det främja facklig organisering. Det kan också vara positivt om folk ser att facken går in för angelägna frågor i avtalsrörelsen och att det ger resultat.
Nästan alla TCO-förbund ökade sina medlemstal under 2024. Tillsammans stod de för en ökning av nästan 13 500 medlemmar.
Vårdförbundets (plus 1 635) och Finansförbundets (plus 1 296) medlemsökningar förklaras av vårdstrejken respektive Klarnas tecknade kollektivavtal, resonerar Anders Kjellberg.
Han har också gjort en omfattande genomgång av de olika fackförbundens utveckling av lokala klubbar. Ett mått på facklig styrka är att man har många medlemmar. Ett annat är att man har en väl fungerande arbetsplatsorganisation.
– Det är väldigt viktigt att det lokala facket finns som en partner till arbetsgivaren. Det är på arbetsplatsen facket kan uträtta mycket. Att rekrytera medlemmar handlar i hög grad om sociala kontakter på arbetsplatsen och att man kan uträtta någonting där, säger Anders Kjellberg.
Sedan 2010 har det skett en väldig nedgång i antalet lokala organisationer, vilket inte överraskar Anders Kjellberg. Men många fackförbund försöker mobilisera.
– Unionen, Vision och Vårdförbundet har satsat på att vända utvecklingen och delvis lyckats. Det är väl de tre tydligaste exemplen jag har.
Sveriges största fackförbund, Unionen, hade vid slutet av förra året 625 000 yrkesaktiva medlemmar och 30 544 förtroendevalda. Det kan jämföras med ett drygt decennium tidigare då Unionen hade 450 100 medlemmar företrädda av 33 307 förtroendevalda. Som synes är det rejält uttunnade förtroendemannaled även om alltså en viss ökning noterats på allra senaste tiden.
