Chefen har rätt till din dator

Det är inte alls självklart att den typen av privat användning är tillåten. Det är faktiskt helt upp till arbetsgivaren. Det är nämligen denne som äger datorn - inte du.
Principen är enkel. Arbetsgivare har rätt att leda arbetet, vilket också betyder rätt att bestämma över hur utrustningen används. Till utrustningen hör datorerna, även en laptop som du bär med dig för att jobba hemma.
Fast det är en sak att bestämma över datorerna och en helt annan sak att kontrollera användningen.
Säg att du är chef, sitter i ett kontorslandskap, ser på håll att en medarbetare påfallande ofta sitter med mejlsidor uppe på skärmen. Kan det verkligen vara nödvändigt för arbetet? tänker du irriterat.
Integriteten väger också tungt
Inte helt lätt att göra något åt. Du måste ha mycket starka skäl för att tjuvläsa dina medarbetares post - även om den levereras via dator.
I den situationen krockar nämligen arbetsledningsrätten med individens rätt till integritet. Och när det gäller den är Datainspektionens regler strikta.
Policy, lojalitet och infosäkerhet
Skäl för att kolla e-post är till exempel välgrundad misstanke om illojalitet, det vill säga kontakter med konkurrenter. Eller fog för att informationssäkerheten är hotad.
Ett annat villkor för att du som chef ska få bryta dig in i datorerna är att arbetsgivaren har gjort en skriven policy för hur datorerna får användas.
Medarbetarna måste dessutom vara ordenligt informerade om policyn, liksom den fackliga organisationen, förstås.
Mejla verkar vara OK
De flesta arbetsgivare har varken policy eller information till de anställda om inskränkningar av användningen. Det vore ju också ganska opraktiskt att förbjuda privat användning av e-posten. Det kan till och med gagna arbetet om folk slänger ned ett snabbt mejl till skolan eller maken i stället för att avbryta jobbet för att gå iväg och telefonera.
Egentligen överensstämmer skyddet av e-posten med den svenska själens respekt för det privata. Det är också få arbetsgivare som försöker övervaka privat mejlande, enligt Datainspektionens slumpundersökningar.
Men surfning är en annan sak
Surfning är en annan sak. Där får arbetsgivare sätta ned foten.
Skälen är flera. Vissa sajter kan skada hela systemet. Surfningen tar bevisligen tid från arbetet. Det finns dessutom moraliska skäl som talar emot, framför allt när det handlar om porrsajter eller sajtter med något slags rasistiskt innehåll.
När det gäller moral kan också du som arbetsgivare hävda att ditt förtroende för medarbetaren är förbrukat. Vem kan lita på en notorisk porrfluktare? Åtminstone inte om syndaren fått en uppsträckning och ändå upprepar sitt beteende.
Så: tag lärdom av det som drabbade Petter, anställd på en ideell organisation.
Han installerade internet utan lov i arbetsgivarens dator. Det mesta av det som hände på nätet handlade om Petters privatliv och hade ingenting med jobbet att göra. I fallet fanns inga anklagelser om omoraliskt användande.
Petters surfande kostade arbetsgivaren 200 kronor - sammanlagt. Men Arbetsdomstolen ansåg att Petter förbrukat sin arbetsgivares förtroende. Han förlorade jobbet.
Johanna Kronlid
Chefredaktör Lag & Avtal