”Den som inte vill flytta med får starkare stöd”

Domen innebär att den som inte vill följa med till den nya orten måste säga upp sig själv. Då blir följden 45 dagars karens från a-kassan. Orimligt, utbrister Åsa Erba-Stenhammar.

Vad tänker du om domen?

– Att vi inte kunde förlora på att få tydlighet i den här frågan. Nu kan vi råda medlemmarna om att de bör kräva att få arbetsställe inskrivet i anställningsavtalet.

Ni har nyligen förhandlat med Arbetsgivarverket om bättre villkor för de statligt anställda som inte vill följa med till nya orten. Hur ska de ändras?

– I avtalsrörelsen lyckades vi tydliggöra att man lokalt kan skriva avtal och komma överens om saker som pendlingsvillkor eller distansarbete. Men vi kom inte hela vägen när det gäller det stöd medlemmarna får vid en omlokaliseringssituation, vi fortsatte därför förhandlingarna i våras. Precis innan sommaren enades vi om att öka stödet till anställda på omlokaliseringsmyndigheter. Det handlar om att Trygghetsstiftelsen kan komma in tidigare i processen, att medarbetarna kan få stöd under sin beslutsprocess och att omställningsstödet erbjuds sex månader innan flyttdatumet. Nu säkerställer vi att omställningsavtalet går att använda på ett bra sätt även i omlokaliseringssituationer, så att personer som tackar nej till att flytta med inte ska hamna i arbetslöshet.

Regeringskansliet har anställt hundratals personer på allmän visstid – varför anser du att det är för enkelt att jämföra dem med den generella visstidsproblematiken?

– Staten har väldigt generösa tjänstledighetsregler om du vill pröva en annan statlig tjänst. Konsekvensen blir då att fler får visstidsanställningar. I avtalsrörelsen tittade vi på den felaktigt använda visstidsanställningen. Där måste vi få bättre statistikunderlag. Vi vet inte hur många av visstidsanställningarna på regeringskansliet som beror på en tjänst­ledig­hetsfråga. Allt sådant måste sållas bort för att få den rätta siffran. Och den ska vara låg. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Varför ser du anställningsförordningen som ett problem?

– Vi har Las, en massa specialavtal och, utöver det, anställningsförordningens 9:e paragraf. Den ger staten stora möjligheter att anställa folk på visstid med stöd av den. Vi har försökt komma åt den både i avtalsrörelsen och i partsdiskussioner. Som Las ser ut nu behöver inte den statliga arbetsgivaren en extra möjlighet att visstidsanställa.

Kan det inte vara bra med valmöjligheter?

– Anställningsförordningen kom när det inte var lika lätt att visstidsanställa enligt Las. Nu blir det kaka på kaka. Det räcker med en kaka och i den måste det vara ordning och reda. Förordningen är också för grumlig.

Hur då?

– När det står att arbetsgivaren får anställa på visstid enstaka, kortvariga perioder. Är det då detsamma som en? Och hur lång är en kortvarig period? Det här är en förordning. Då är det inte vi parter som kan tolka vad den betyder. Det ska vara klart.

Hur kommer ni till konsensus inom OFR/ SPO?

– Vår förhandlingskonstellation är en av förklaringarna till att vi har ramavtal, som bygger på att detaljerna hanteras på myndighetsnivå. Därför behöver vi inte ta många vilda diskussioner. Men vi har enats om vissa spelregler. En är att vi ska ha respekt för enskilda förbunds medlemstryck.

Hur trivs du med förhandlingsledarrollen?

– Det är spännande. Om man jämför statlig och privat sida så förhandlar Unionen, Almega och Teknikarbetsgivarna löner och villkorsavtal, och PTK och Svenskt Näringsliv omställningsavtal och pensionsavtal. Vi har lyxen att få förhandla alla våra avtal i samma konstellation.

Motparten återkommer ständigt till kravet på sifferlösa avtal. Har ni fortfarande inga planer på att gå dem till mötes?

– En siffra i våra avtal är vårt enda skydd mot myndigheternas budget.

Men kan du se några fördelar?

– I en högkonjunktur när det kostar mer att behålla kompetens är det tråkigt med en motpart som säger ”det är det här som finns”. Då kan det kännas som ett sänke med siffersatt avtal medan det i en lågkonjunktur kan upplevas som ett flöte. Så länge vi är överens om lönenivån är det varken eller. Risken för besparingskrav finns alltid i icke vinstdrivande verksamheter. I de lägena kan det vara svårt att hålla emot utan siffra.

Vad skulle partsförslaget om inskränkningar i strejkrätten innebära för era medlemmar?

– Inga här och nu. Vi fick vår förhandlingsrätt med kollektivavtalsförordningen 1969. Det är väldigt reglerat vem som är part och vem som kan företräda. Huvudavtalet är vår grundbult för att ens få förhandla våra villkor. Men det här förslaget handlar om hela svenska partsmodellen. Det krävs fantasi och kreativitet för att kunna tänka sig in i alla olika scenarier.